- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
18

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

11.



Nytt härnadståg. Ludas träl Hord i följe med Hjalmter och Ölver.

Om våren utrustade Hjalmter sin skeppsflotta, gick derefter
till sin fader och bad honom att få några män. Konungen sade
sig icke hafva några. Hjalmter mälte: gif mig en enda man af
din hird! Så tag du hvem du vill, utom Björn!— sade konungen.
Hjalmter gick till svinhuset och såg der en man ligga, mycket
groflemmad, stor och vådligt stark, iklädd en skinnskrud. Hjalmter
stack på honom med spjutskaftet och mälte: statt upp du, träl!
Han låg icke desto mindre. Hjalmter satte spjutskaftet på honom
andra gången. Han satte sig då upp och mälte: månne det icke
är så, som mig synes, att detta är konungasonen? Hjalmter tog
till orda, bad honom stå upp och följa sig. Göra skall jag dig
det vilkor derför, sade han, att jag vill råda i allt, men du uti
intet. Hjalmter mälte: det lofvar jag icke någon man; hvad heter
du? Han mälte: förty skall du råda, men jag heter Hord.

Hjalmter gick bort. Han kom till en bäck och såg der
Vargeysa stå. Honom rann då i hugen hvad hon hade sagt. Han
gick tillbaka och mälte: statt upp du, träl, följ med mig och råd
ensam i allt! Han sade: jag vill gå till skeppen, men du månde
träffa din styfmoder.

Hjalmter gick hem till hallen; han såg då sin styfmoder gå
emot sig. Honom syntes hon ingalunda vänlig, utan var då både
vederstygglig och förskräcklig till skepnad och ful till åsyn. Hon
mälte: väl är det, Hjalmter, sade hon, att vi träffats! Han sade
sig icke kunna klandra det. Hon mälte: nu skall jag löna dig för
kindpusten, som du gaf mig för länge sedan: det lägger jag å
dig, att du skall ingen ro finna, hvarken natt eller dag, utom på
skeppen och i tältet, förr än du får se Hervör Hundingsdotter.
Hjalmter mälte: icke skall du lägga något mer å mig, ehuru din
käft skall stå öppen; men dock tyckes mig intet värdt att trängta
efter en konungadotter. Nere vid skeppsläget resa sig två
bergshamrar; å dem skall du ställa dig med en fot på hvardera
hammarn, men fyra min faders trälar skola tända eld under dig, och
af intet annat skall du lefva än af det, som korpar bringa dig,
till dess jag kommer tillbaka. Derefter gick han till skeppen, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free