Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart han måtte bryta in i gården för det ilskna näsljudet, och
han förstod, att detta månde hafva fört mången till sin bane.
Fördenskull löste han stenen ur knuten och slungade den åstad, så att
den kom å nötets sida. Oxen vaknade dervid med farlig låt, sprang
genast fram, rusade åt alla håll, drog väder å mannen och lopp
till skidgården, der som Hord var förut. Han ville icke längre
bida, utan lyfte upp gaddklubban, dref den i skallen på tjuren så
att alla gaddarna sjönko in; denne riste sig dervid, skakade
hufvudet och lät hiskligt, så att Hord miste klubban, och hon slängdes
långt bort å vallen. Men oxen lopp nu ett stycke mot skidgården,
sträckte ut tungan efter Hord och drog honom till sig. Denne fick
ej någon annan utväg än att kasta sig raklång ofvan mellan
hornen på oxen och sträcka händerna nedom halsen; men tjuren rände
våldsamt fram, löpande fram och tillbaka å gården med skräckligt
råmande, stampande med fötterna och ristande hufvudet. Hord
visste, att det skulle blifva hans bane, om han fölle ned; men
omsider inträffade det, att tjuren uttröttades af den myckna
ansträngningen och blodförlusten. Han lopp till skidgården med ilsket
bölande och kom med framfötterna å stängslet. I det samma stack
honom Hord med svärdet under bogen, så att det stod honom i
hjertat. Oxen vred sig till dess att han dog; och hade han då i
sin dödskamp brutit ett stort led å skidgården.
Hord flådde af oxen allt skinnet, och hornen följde med huden.
Han tog henne på sin rygg, bar hem och nedkastade henne
framför loftets dörr. Hjalmter vaknade vid dunkandet och reste sig på
fötterna; med det samma kom Hord in, och Hjalmter vardt honom
glad af all sin hug. Hord var ganska stygg till utseendet och bad
Hjalmter gå ut. Han gjorde så och fick se huden. Hord mälte:
tag upp den, ty du tyckes vara nog stark. Hjalmter fattade i
huden af all sin kraft, men kunde icke röra henne från stället.
Hord sade, att han behöfde gripa i med »krokarna», om det skulle
förslå. Hjalmter menade sin mesta kraft vara använd. Det mäler
jag nu om, sade Hord, att du öfvertager begges vår kraft, Ölvers
och min, utom ur våra lillfingrar, då du träder inför konungen i
dag, medan han sitter vid sitt bord, samt bär in huden i dina
händer. Detta skedde så som Hord sade. Hjalmter gick inför konungen,
och voro alla i salen rädda för honom. Han kastade huden på
bordet framför konungen så hårdt, att det brast sönder i två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
