- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
34

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stycken. Derefter gick han bort. Hord och Ölver togo tillbaka sin
kraft. Konungen bad Hástige att bära bort huden, men sjelf tog
han af hornen. Hástige gjorde så, förrättade det värsta arbetet
och framgick mycket lutad i knävecken. Ett annat bord vardt
framsatt. Fosterbröderna gingo båda i salen, och var gästabudet
det bästa; alla drucko af hornen om vintern.

16.



Hords brottning med den s. k. »Hundings pilt».

En dag sporde konungen Hjalmter, om han ville hafva någon
förlustelse; han bad konungen råda. Då skall du brottas med min
pilt i morgon, sade konungen. Hjalmter bad honom göra som han
ville. Nästa dags morgon stodo stallbröderna upp och trädde inför
konungen. Då vardt framledd en ovanligt stor blåman, svart och
diger som ett nöt; han var i allo omåttlig. Konungen mälte: här
är nu pilten kommen, Hjalmter! Hord sade: med denne svennen
skall jag brottas, ty vi hafva båda ett gemensamt namnhot, i ty
att vi äro trälar. Hord tog icke af sig sin skinnskrud. Derefter
nappade de i hop med våldsamma liftag och hårda knyckningar,
med krokben och kindknotor, klor och kramningar. Konungen och
de som voro i salen tyckte sig aldrig hafva sett en slik åtfärd.
En låg påle stod i salen: dit bar Hord blåmannen, fast denne
spjernade emot kraftigt, och fick honom nedlagd. Blåmannen såg icke
pålen, utan dref den honom upp i bringan och ref upp hans mage,
och föll han ned å pålen så hårdt, att ryggen brast. Blåmannen
utstötte ett icke välljudande skri, och Hord satte sitt knä öfver
hans underlif med fula klaftag och krystade honom till döds.
Härvid vardt konungen mycket vred, men alla andra tackade Hord.
Den döde vardt släpad ut. Konungen sade: mycken skada har du
gjort mig och mitt rike genom dråpet på denne man; förty skola
vi draga getstaken öfver elden här i salen i morgon, eller såsom
jag bestämmer. I mågen vilja råda, herre, sade Hord, ty mig likar
hvem det än är.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free