- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
38

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vordo då starka slitningar och hårda angrepp, som de måttade åt
hvarandra, och vordo delfinen och späckhuggarehonan snart trötta,
ty hvalen var tung och stark och kastade dem af sig så att de
kommo långt bort i sjön. Hjalmter tyckte sig förutse, att denna
onda skepnad innan kort månde öfvermanna dem, och han mälte:
huru kan jag någon annan gång hafva mer behof af Skinnhufva
och Vargcysa än just nu, att de måtte komma och hjelpa oss? När
han hade uttalat detta, såg han komma flygande två gamar, som
hade jernnäbbar och jernklor; de satte sig å hästhvalen och
hackade honom ingalunda misskundsamt, i det att de klöste stora
stycken ur hans onda kropp; han gjorde stora ansträngningar
deremot. De refvo och sleto hvalen som de ville. Derpå närmade de
sig skeppen, och dessa fingo då ett väldigt vågsvall. Hjalmter såg,
att alla dessa skepnader skyndade undan illhvalen, han tog då
brandvapnet och sade: förr skall jag mista dig än att icke hjelpa
dessa skepnader; stack så genast vapnet ned igenom hjessan å
hvalen. Ölver såg detta och rände ned det eneggade svärdet så
att det kom i hvalens ena öga. Härvid vardt hvalen ganska
missmodig och visste knappt, huru han skulle bete sig, men välte sig
å ömse sidor, bet och ref hvad som kom för honom. Emellertid
rann bloden ned som läckor af gamarna, ty både de likasom ock
delfinen och späckhuggarehonan voro alla sönderfläkta af sår.
Omsider inträffade det, att hvalen tröttnade vid simkampen och sjönk
till bottnen. Men gamarna flaxade bort, mycket medtagna, så att
blod rann ned från hvarje deras fjäder. De flögo långsamt och lågt.

Hjalmter gick dit, hvarest Hord låg, och såg, att han var våt.
Hord mälte: är hvalen död? Hjalmter sade, att han var försvunnen.
Jag har der mist min brand (svärdklinga) och Ölver faxsvärdet. Här
är så det ena som det andra, sade Hord, och är mycket åtgjordt, att
Hundinga-konungen är af daga rådd. De tackade honom för lifsgåfva,
att han hade bergat dem ur denna våda, som de råkat ut för.
Hord sade: kom med till Hervör, ty nu månde hon tarfva din hjelp!
Hjalmter gick om bord hos henne; hon låg då i vanmakt och i
mycket tvifvelaktigt tillstånd. Hjalmter droppade vin å henne, och
hon qvicknade snart vid.

Derefter uppsteg vind, och de hissade segel; skeppen kommo
då loss, och de seglade sommaren om.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free