- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
58

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mimers rike, på en gång ofvan och under jord, samt hans brunn,
verldshafvet, som är det lefvande lifvets ständiga förnyelse- eller
pånyttfödelsekälla. Men under den tredje roten ligger i djupet
ormen eller draken Nidhugg (den i mörkret huggande) och gnager
på trädets rot.

Högst i askens topp sitter Odens fogel, den mycket vetande
Örnen och mellan hans ögon höken Väderfölner (isl. veðrfölnir,
äfven Neffölr, egentligen en bild af den mellan ögonen sittande
näsan), som inandas eller utandas lifvets flägt, själen[1].

I askens grenar ränner ikorn Ratatosk (af rata gå snubblande
och toskr försedd med väska, taska) pilgrimen, som bär afundsord
mellan örnen i skyn och ormen i djupet. Ikorn (i-korni) kallas så,
emedan han var en bild af menniskan, som iklädes tillvaro eller
af nornorna koras till lif och lifslott för att åter dö.

Många äro förgängelsens och det ondas makter. Vi böra
betrakta äfven dem och deras upphof.

Mythläran talar ofta om nio verldar, nio verkskogar, innan
verldsträdet var uppväxt samt öfverskyggde både himlarna och
jorden. Två verldar, nemligen

I. Muspelshem eldriket och II. Nifelhem köldriket,
kallas oskapade; de sju öfriga, eller segerverldarna, skapade. Vi
öfvergå nu till

III. Jättenhem, som bildades i Ginnungagap, och IV. Helhem eller
dödsriket.

Förut är omtaladt, huru vid Ymers dråp en enda jätte,
Bärgälmer-Mimer, undkom å båtköl med sitt husfolk. Han kallas
äfven Farböte, och hans hustru Löfö (laufey) den grönskande jorden
(igrœn, som har grönska i sig), hvilken tillika är hans hus och
farkost. Hon nämnes äfven Nål (nál), ty hon förvarar i sitt inre
elden likasom rörplantan, växtsjelken, sädesstrået med sitt ax,
hvars frökorn gömmer lifvets eld och nedlagdt i jorden åter kläder
henne i växtlighetens gröna löfskrud.

Namnet Mimer (Mimir, Mimr) har utan tvifvel sin rot i det
mœsog. mimz kött, såsom betecknande materien i motsats mot
anden[2] Men synbarligen har man deruti inlagdt betydelsen af


[1] Jfr det bibliska: Gud inblåste i hans näsa en lefvande ande!
[2] Se Jac. Grimm: Kleinere Schriften V, 211, 228. Ulfilas 1 Cor. 8, 13 mimz
aiv; jfr 1 Cor. 8 med Saxos Hist. Dan. ed. P. E. Müller I, pag. 43 ff. om Med-Oden
och om inrättadet af sonoffret Fröblot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free