- Project Runeberg -  Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga /
60

(1887) [MARC] Translator: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dig skola alla
eder drabba,
dem du hade
åt Helge svurit
vid ett de lysande
ljungeldars vatten
och iskalla böljans
ursvala sten.


Då man slår stenen hårdt, såsom flintan med stålet,
framspringer den tändande gnistan, Byleistr (af by fluga och leyst löst).

Men Loke är loge låge, den brinnande elden. Han kallas äfven
Lopt (varm luft), då brasan eller bålet brunnit ut, elden slocknar
och värmet stiger upp i det närmaste luftlagret. Elden lefver ock
i vattnet, de befruktade elivågorna, som förtätas till jord, växtlif
eller berglager. Han stiger äfven upp i vattenånga, liten till
innehåll, men otroligt uppblåst (isl. ruinn ruen). Han uppträder då
såsom en jätteskepnad Skrymer (af skruma skrymma, skryta, hvaraf
skrumari pratmakare och skrymsl gäckande bild), och Thor sjelf
hade svårt att få slag på honom med sin blixthammar. I
hällristningarna framställes han ofta under bilden af en hund, som
följer en jagande bågskytt (Höd eller Ull), och lefver i vattnet
som lax, hvilken kan hoppa uppför höga vattenfall. Dessutom
förskapar han sig i många olika djurskepnader.

Sinmara är den helvetiska seid-kokerskan, som tillreder den
förderfliga rusdrycken.

Heidrun är dödsriket Nifelhems urvätska, såsom åter upplösande
hvad elivågorna ammat till lif. Hon kallas Valhallsgeten
och tärer på verldsträdet liksom hjorten Eykthyrner (ektörnet,
gnidelden), som vållar ödeläggande vådeld.

Om Heid (Fröjabegreppet), äfven kallad Örboda (den
pilbringande, den stridbådande) varder mycket att säga, då vi få
framhålla hennes motsats mot den ännu elakare Gullveig.

Det heter i eddasången Hyndluljod: »Heid och Rosstjuf (hästtjuf)
äro Rimners barn». Innan menniskan förstod att göra sig
roddbåt, segelskepp och vagn eller kälke såsom fortskaffningsmedel,
plägade hon främst använda oxen och hästen dertill; och båt eller
skepp kallas sedermera i skaldespråk ofta vågens eller hafvets
häst o. s. v. I gammal lag var det tillåtet för en vägfarande att
å marken låna annans häst för att å den vada eller simma öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:45:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nmgullveig/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free