Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han, som mig väcker,
när från hafvet han kommer
hvar morgon, — måsen!
Hvarför dröja i dunkla gömslen,
Insnärjd bland steniga kullars stigar
Utan att hafvet som fordom söka?
Sömnen ur ögonen mig betager
Tjutet af larmande vargars skara;
Ända till polen sig fjerran sträcker
Djurens gagnlösa vilda klagan,
Lejonens skrän, som är outhärdligt.
Sorgliga synas mig fjällens vidder
Bröst, som är vant vid en mera sträf syn.
Snöiga klippor mig ständigt möta,
Markernas läge är otillgängligt
Städse för dom, som på hafvet trifvas.
Ty att med årorna sunden fresta,
Glädjas åt byten och handelsvaror,
Främmande guldet i väskan samla,
Gapa med lust öfver vågens skatter,
Vore för visso långt mera nöjsamt
Än att de ödsliga skogar gästa
Eller obanade lundars stigar.
Sångarfogeln städs mig plågar, om på strandens bädd jag går,
Och när sofva jag behöfver, han mig väcker med sitt skri.
Men derefter hafvets bränning med de dofva vågors brus
Ur mitt öga, när jag slumrar, tager bort den stilla ro.
Måsen, som i höjden skriker, hvilar ej om natten ens,
Bringar till det trötta örat ljud, som väcka leda blott.
Vill jag hvila, ej han unnar någon vederqvickelse,
Larmar med sin brutna stämma samma sorgsna jemmerton.
Tryggare är skogens gömma, ljufvare att vistas der.
Dag som natt man ingenstädes mindre hvila njuta kan
Än på strandens bädd vid hafvet med dess sorl och böljesvall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
