Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Hagbard, Balder!), som var lysten efter samma föremål, fann sig
lika gäckad, mutade han med skänker en qvinna, som förut vunnit
förtrolig bekantskap med ungmön och understundom varit hennes
tjenarinna (pedisseqva). Denna qvinna (Heid) bortlockade henne
från hemmet, sjelf skyndade han till och bortförde henne till en
högt belägen dal bland bergen (alltså ofvanjordisk ej underjordisk!).
Några förmena, att han sjelf förklädt sig till qvinna och som en
röfvare bortfört flickan från födernehuset.
När Other förnummit detta, skyndade han bort att söka
upptäcka hennes vistelseort, fann henne, dräpte jätten (Balders död!)
och tog henne med sig. Men till den grad verksamt hade jätten
intofvat och hopbundit Syriths hår och fängslat henne dermed, att
ingen eller intet annat än svärdet (lien) kunde afskära detta
hufvudhårens fängsel. På nytt gjorde Other sina försök att
omsider få en blick af den älskades liksom slummertyngda och
okänsliga ögon (torpentes oculos). Förgäfves! Han måste afstå derifrån.
Att åter våldföra henne, dertill hade han icke hjerta, för att icke
fläcka henne, som var af så lysande börd. Sedan hon härefter en
längre tid irrat omkring i ödemarkerna, kom hon till en viss
vidunderlig skogsqvinnas (Hels) koja. Denna satte henne att vakta
sina getter. När Syrith åter genom Others biträde fått sin frihet,
angrep han henne med en bevekande kärlekssång och tilläde:
hvar-före denna galna föresats att hellre vakta fänad och räknas bland
tjenstehjon än följa ett godt råd och skaffa sig en äkta make? Men
icke heller nu kunde hon förmås att vända sitt anlete mot honom
och lyfta de sänkta ögonlocken. Other, som både blygdes och var
bedröfvad, gick bort till sin flotta.
Syrith gick ånyo att irra omkring bland klipporna och kom af
en händelse till Ebbes boning, der hon såsom en fattigmans dotter
rodnade öfver sin torftiga drägt och sin nödstälda belägenhet.
Others moder anade emellertid, att under den torftiga drägten
gömde sig en ättling af ädel härkomst, tog väl emot henne och
gaf henne en hederlig plats. Other frågade henne, hvarföre hon
skylde sitt ansigte med slöjan. För att säkrare sätta hennes
sinnelag på prof, låtsade han sig vilja förmäla sig med en annan
qvinna och uppdrog åt Syrith att bära en fackla, då han gick till
brudgemaket. När facklan var nästan nedbrunnen och hettan
började låta känna sig, darrade hon likväl icke på handen, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
