Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
ningen till skydd mot blåst och oväder. Därpå kokade vi
chokolad- eller tevatten och värmde en konservburk, drogo
af våra våta stöflar samt hängde dem och strumporna att
torka framför elden, åsågo huru ryssarna, permerna, på sin
kant åto sura, skraptorra brödstycken och därtill drucko
kokadt, sockradt vatten, medan de sysslade med att till tork-
ning upphänga sina »bachilli» (kragstöflar af hästhud), filtskor
och fotlappar. Yid vårt läger eller vid en eld alldeles intill
oss förforo syrjanerna på enahanda vis. De voro illa lidna
af ryssarna, men slöto sig till oss också för att snugga sig
till en bit mat. Yi voro emellertid ej alltför förtjusta öfver
sällskapet, ty de luktade snusk alldeles oerhördt och voro
falla med all slags ohyra som kan trifvas på en sedan åratal
otvättad människokropp. Den lille käcke och gladlynte syrjan-
gossen Andruschka — som vid högtidligare tillfällen hette
Andrej Stepanovitsch Holopoff — lärde oss några glosor ur
syrjanskan, som är en finsk-ugrisk munart och ej alls släkt
med ryskan, ehuru en mängd lånord förekomma. Och så
domnade vi af på vårt läger, löjtnanten i sin ryska fårskinns-
päls, jag i min hvita »savik» eller samojedpäls.
Uppbrott klockan 2 på natten. Yi rätade på våra stel-
frusna kroppar — det hade varit en del köldgrader under
natten — och purrade med möda det sömndruckna folket.
Samojederna och permerna gjorde toalett egentligen bara genom
att klia lusbetten öfverallt på kroppen och i hufvudet. Så
åto vi en smula, togo bördorna på och fortsatte ströftåget.
På tidiga morgonen bar skaren ganska bra, men sedan var
det att plumsa i drifvorna.
Andra dagens afton funno ryssarne på ett annat sätt
att söka förmå oss att vända. De gåfvo hästarna på en gång
all hafren vi hade med och förklarade följande morgon att
det var omöjligt att färdas vidare, enär djuren saknade mat
och ju ingenting kunde fås under vägen. Men det gick lika
snöpligt för dem som förra gången. Djuren voro expeditio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
