Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
mil, se bland annat Kittilä kyrkby, och varseblifva på svenska
sidan Pajala, Muonionalusta och Muonionniska byar. Tjärnar
skimra och glimma inne i skogarnas gömma, här och där
ligga bleka kaltrakter med magra renbeteshedar, konturerade
af torrfurornas risiga nödmaster. Myrar kröka kring fast-
marken eller breda sina sanka bruna och gråhvita slätter
mellan skogarna. Mellan höjderna skära djupa raviner, där
vårfloden plägar rusa med brak och dån. Men nu har ådern
sinat och alla flöden stillat. Snön, isen och det myckna vatt-
net äro borta. Också den nedom fjället belägna hemska
remnan Yaraskuru (tjufhålan) ligger i sommar alldeles fri från
is ända till sitt utlopp i Käsänldjärvi, något som lär vara
ytterst sällsynt. Granna färger, dagrar skiftande i nyanser
af rödt, blått och grått, skugga öfver fjällväggarna, draga
bort och ändra hastigt karaktär — det är som om någon
kolossal glödlampa reflekterat variabelt elektriskt ljus öfver
bärgen. Ack, en härlig, gripande grann ödemarksstämning!
Men så mulnar det. Molnen köra samman i blygrå
hopar, drifva fram med vinden och förmörka allting. Ett
svart moln kringhvärfver oss, jag ser knappast min egen
hand. Och så börjar det till på köpet att regna. Tunga
droppar falla plaskande ned på bärget och samla sig i alla
fördjupningar till små sjöar, hvilkas öfverflödande vatten
genast bortledes i en sorlande bäck. Ovädret lägger sig
efter hand, men ännu simma fuktiga moln och kalla dimmor
fram öfver fjälltoppen. Ingenting kan jag se, rakt ingenting
alls. Och jag inrättar det så bekvämt åt mig som möjligt
med ryggen mot ett stenblock och de hettande fötterna ut-
sträckta.
Tankarna släppas lösa och fantasien får fart, medan
kroppen domnar bort. Jag tycker jag krymper alltmer och
till sist blir en slända. Fram öfver ett ändlöst haf bär det,
och vattnet vräker med fräsande skum och breda, sjudande
dälder. Hvit ryker löddriga fradgan undan stormen. Him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
