Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 Zacharias
Täckes Han fira sin Namns-Dag hos oss,
Så lefve Dess Namn uti minne,
Sjelfva framtiden och afund till tross,
Så länge, som lefver nå’n Finné.«
Den 27 Juni afreste konungen till Borgå,
och här hade, utom andra festliga
tillställningar, gymnasisterna med svett och möda
upprest tvenne pyramider vid ingången till
gymnasium, försedda med icke mindre än
åtta pompösa latinska inskrifter af logices
och matheseos lektorn magister Johan
Borgström , hvaraf det må vara nog att anföra
den fjerde i ordningen:
In
Communis gaudii cumulatissimi,
Subjectionis devotissimæ,
Fidei integerrimæ
Et obsequii consumatissimi
Tesseram
A musis Borgoënsibus Consecratam *).
Berättelsen om alle de vedermälen af
fröjd och hyllning, hvarmed konung Adolf
Fredrik mottogs i Finland, vore ensam
tillräcklig att fylla en bok af större omfång,
än beskrifningen öfver Marii, Cæsars och
Pompeji triumftåg. Vare det nog sagdt, att
konungen öfverallt helsades med en
förtjusning, der man bakom den underdåniga
vältalighetens skum lätt kunde upptäcka
mycken verklig tillgifvenhet, som den gode
monarken väl förtjente. I Åbo, der hans
majestät bodde hos generalguvernören grefve
Rosen, höll hofpredikanten Gabriel Timotheus
Lütkeman ett präktigt tal på drottningens
födelsedag, hvarpå bland andra skolans
rektor, magister Martin Gråå, grep sig an med
ett andeligt välkomstqväde, som ännu icke
alldeles förvissnat under ett århundrades snö
och i sin välmening är mindre pösande än
många andra af samma sort. Med ett godt
smålöje läser efterverlden, hvilket
riksvåde-ligt och lifsfarligt vågstycke konung Adolf
Fredrik ansågs hafva företagit sig, när han
reste till Finland på sitt präktiga fartyg
och for kring landet i sin beqväma vagn.
I femte versen prisas nemligen konungen
för det han icke »vill skona sitt dyra lif«,
». . . . men det förtror,
Till alla finnars fägnad stor,
På fräsand haf, i skog och mark,
På bärg och backar branta,
På stenig og besvärlig park,
*) Till ett vedermäle af den mest upptornade
gemensamma fröjd, den allra djupaste
underdånighet, den osvikligaste trohet och den
allra fullkomligaste hörsamhet, helgadt al
Borgå Sånggudinnor.
Topelius. t
Att uppå alla kanter
Förvissa om båd nåd och rätt
Sin undersåtar alla slätt.«
När hans majestät under resan genom
Lockteå uti Österbotten behagade spisa
frukost i det gröna vid sidan af landsvägen,
restes till evärdelig hågkomst af en så
märkvärdig tilldragelse en minnesvård utaf
sten, hvilken ännu står qvar till
efterkommandes oskyldiga undran. Vid besöket i
Torneå förliknades konungen vid
midnattssolen , som denna tiden lyser i höga
norden m. m.
De hederlige finnarne måtte dock fjäsa
sin konung så mycket de förmådde, — deras
undersåtliga fägnad var likväl, i jemförelse
med svenskarnes fägnad vid konungens
återkomst, att förlikna vid en björns tafatta
artigheter vid siden af ett briljant och
blänkande fyrverkeri. Upsala akademi tillställde
en särskild högtidlighet med oration på
latinsk vers och disputerade, på drottningens
befallning, om »vetenskapernas företräde
sinsemellan.« I vällkomstqvädet af Mårten
Hedenberg säges bland annat:
»Som solen vänder sig på Himlahvalfvets ring,
Till aflägsna länder hela verlden kring,
Si! så har vår KONUNG med Sit ljus
bestrålat all
Bjarmars, Finnars boning, och vår Thule
kall« etc.
I Drottningholms trädgård lät Lovisa
Ulrika, till firande af sin gemåls lyckliga
hemkomst, gifva ett herdespel i tre
öppningar, mycket nöjsamt att läsa. Vid detta
tillfälle skrefvos äfven »Glädjetankar af A.
Nicander«, som berättade huru alla vattnets
och luftens gudamakter hjelpt till uppå resan,
så att till och med
»Tritons fjällade Fä lyfte upp sina manar
i vädret.
. . . Himlen fägnade sig och jorden rördes
i glädje.
... Ur den iholiga malm tarantantera
skallar i luften
Och förträffliga skräll af skott ur grofva
Canonen« .. .
I Stockholm var icke mindre jubileum.
Verser och sägnetal regnade der öfver en
bank, så att det surrade kring öronen.
Modellerna till vår tids kungliga
namnsdags-blåsare återfinnas i dessa menlösa glädjerim,
hvari konungen och solen vore oskiljaktiga
som Orestes og Pylades, — hvari »Carlars
pris« utlofvas åt »Hjelten, som vår välfärd
sköter och i skidan svärdet stöter«, samt
ADOLPHS och LOVISAS namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
