- Project Runeberg -  Nordlandets dotter. Berättelser /
131

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rade deras metoder, lärde dem en förmånligare taktik
och satte en fart och ett liv i deras företag, som
gjorde dem till segrare gent emot våra grannstammar.

Men ehuru jag nu hade blivit en makt i deras
samhälle, hade jag därför inte kommit friheten närmare.
Det var verkligen komiskt, men jag hade gått för långt
och gjort mig omistlig. De kelade med mig på allt
sätt, men bevakade mig med svartsjuk omsorg. Jag
kunde gå och komma och kommendera efter behag,
men när de som skötte byteshandeln begåvo sig ned
till kusten, fick jag inte följa med. Detta var det
enda band, som lades på min handlingsfrihet.

Men man sitter alltid osäker på upphöjda platser,
och när jag tog mig för att vilja ändra deras politiska
system, råkade jag illa ut. För att ordna tvistiga
anspråk skulle vi bilda ett förbund av ett tjog stammar,
och jag blev utsedd att stå i spetsen för detta
förbund. Men gamle Pi-Um var den mäktigaste av
hövdingarna, nästan en kung, och ehuru han avstod från
den verkliga högsta ledningen, vägrade han att
avsäga sig hedern därav. Det minsta som kunde göras
för att lugna honom var att jag skulle äkta hans
dotter Uswunga. Det fordrade han uttryckligen. Jag
erbjöd mig att avstå från högsta ledningen, men det
ville han inte höra talas om. Och så. ..»

»Och så?» upprepade mrs Schoville i extas.

»Och så äktade jag Ilswunga — vildrenens namn
på deras språk’. Stackars Ilswunga! Det sista jag
såg av henne var att hon satt och spelade solitär vid
Irkutsks missionsstation och hårdnackat vägrade att
ta ett bad.»

»O himmel — klockan är tio!» utbrast plötsligt mrs

131

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norddotter/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free