Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han kryper!» utbrast Courbertin. »Han krälar
han kryper på händer och fötter! Se bara! Se!»
Han lämnade upprörd kikaren till Frona.
Det var icke lätt att tvärs över den blänkande vita
isytan urskilja ett litet mörkt föremål mot en
likaledes mörk bakgrund av buskar och jord. Men Frona
såg mannen tydligt och klart, och sedan hennes
ögon vant sig vid ansträngningen, kunde hon
urskilja hans rörelser, i synnerhet då han kom till
en kullblåst fura, som låg i hans väg. Hon följde
hans bemödanden med stark spänning. Två gånger
misslyckades han i att resa sig så att bröstet
kom i jämnhöjd med den tjocka stammen. Tredje
gången gick det efter oändlig ansträngning, men
han föll hjälplöst framstupa på andra sidan
stammen med ansiktet mot jorden.
»Det ä r en man.» Hon räckte kikaren till St.
Vincent. »Och han kan endast med möda krypa framåt.
Han ramlade ner nyss på den här sidan om furan.»
»Rör han på sig?» frågade Jacob Welse, och då
St. Vincent skakade på huvudet, gick han in i tältet
efter skjutvapen och sköt sex skott efter varandra
rakt upp i luften.
»Han rör på sig!» Korrespondenten följde honom
noga med ögonen. »Han kryper till stranden. Å!
. .. Nej, vänta litet . . . Jo, han ligger på marken
och lyfter upp någonting på en käpp — sin hatt,
tror jag — och vinkar med den.»
Jacob Welse sköt sex skott till.
»Han vinkar om igen .. . Men nu har han släppt
käppen och ligger alldeles stilla.»
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
