Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvirfill, yfill (af *vifill, jfr litau. vabalas), virgill (jfr fs. wurgil väl
af *wergil) 1|. Ett annat fall, då i fno. ett på detta sätt
uppkommet, ungt i inverkat på rotens e, är hifinn jämfördt med fs.
hebhan. ags. heofon.
Af det nu anförda Gnna vi, att äfven i andra fall, än då
rotens e stått framför r, h eller /-(-kons., en inverkan af i på
föregående e försiggått inom de särskilda germanspråken. Alla
dessa fall äro af en särskild betydelse för det rätta bedömmandet
af den på gemensamgermanisk ståndpunkt skedda liknande
ljudutvecklingen. Härigenom visar det sig nämligen, alt denna senare
icke är en på nämda skede afslutad och fullfärdig utveckling,
utan göres det i hög grad sannolikt, alt den samma oafbrutet
fortgått in i och under tiden för de särskilda germanspråkens
första utveckling. Är det nu den gemensamgermaniska ljudlagen
om öfvergång af e till* på grund af inverkan af följande *, som
vi i älsta fhty. så godt som se inför våra ögon ytterligare
utbreda sig, så vinnes härigenom ett kronologiskt samband
med den inverkan af i, som är känd under namn af i-omljud,
eller, närmare bestämdt, med de fall af i-omljud, som i alla ger-
(i Untersuchungen iiber die bildung der nomina in den germanischen sprachen,
1 Heft, Breslau 1847, s. 34 f.), där han visar, att många subst. på -il
utgå från svaga verb.
’) Legill är däremot = Hagill. Berill är enligt Cleasby och
Vigfusson lånord; det är af inlresse såsom slående på en äldre ståndpunkt än
fhty. biril (äfven biral, jfr ofvan om miclial), ags. byrel, hvilka tala emot
att antaga det = *barill. Fno. verpill, fsve, vcerpill (se Rydqvist Sv.
Spr. L. III, 253) är väl sannolikast *varpill. Fick fattar det fno. ordet
under jämförelse med mhty. Wiirfel (W.3 III, 295) som ulgånget från
rotformen verp-, Att fno. då icke fått *virpUl, såsom i de ofvan anförda
orden, skulle kunna försvaras under hänvisning till fno. drasitt, skutill
(jfr ofvan s. 16). Troligast äro dock det nordiska och det mhty. ordet af
hvarandra oberoende bildningar, det förra ulgånget från fno., fsve. subst.
varp, det senare af fhty. wurf (i fhty. fins äfven worfil, tessera, Graff,
I, 1043). — Den ofvan uppvisade inverkan af i i suffixet -il i fno.
hän-tyder pä en mycket tidig utveckling af -il ur -el, -al, då eljest, som
kändt är, elt af e, a uppkommet i i (no. ej verkar omljud eller inverkar
på e. Härmed må jämföras suffixet -ila i fno., som har f-omljud:
hyndla, yrmla, Uerdla, meyla (got. mavilo). Redan älsta ruuspråket har
Wiwila, Niuwila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
