Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ratione animi elationem, Tuse. 4, 6, 13. Sublationem animi
sine ratione, Fin. 2, 4, 13. Jämför: Si mors legati sine
cæde atque ferro nullum honorem desiderat, Phil. 9, 6, 14.
Från Livius äro exempeln färre: Civitas sine suffragio, Liv.
8, 14, 10. 10, 17, 12 etc. Otium sine iniuria, 1, 32, 4.
Levibus sine effectu certaminibus, 32, 18, 8. Responsionem
sine effectu tulerunt, 43, 20, 2. Jfr. Rumor sine ullo
auctore, 33, 41, 1.
I det älsta språket torde få exempel anträffas på
sine i förbindelse med substantiv: Quibus ingenium modicum
et sine vernilitate, Plaut. Bacch. v. 1. Uxor sine dote, Ter.
And. 4, 7, 41. Hos Tacitus är denna användning af sine
ej ovanlig: Incruentam et sine luctu victoriam, H. 3, 8, 16.
Dacorum gens numquam fida, tunc sine metu, 46, 5.
Insectatio sera et sine libertate, 4, 4, 4. Sine fine dominationem,
8, 20. 31, 6. 37, 3. 38, 58 etc. Curtius: Clamor sine
duce, 5, 12, 14. 10, 6, 8. Quint. Usus sine doctrina,
Inst, Or. 12, 6, 4. 1, 6, 39.
Prepositionen pro förekommer på ett fåtal ställen i
pre-positionsbestäinning till substantiv ss. oratio, causa, contentio,
amor, studium: In illa pro Ctesiphonte oratione, Cic. Or. 8,
26. Br. 32, 122. Oratiunculam pro Deiotaro habebam
me-cum, Fam. 9, 12, 2. Tota mihi causa pro Cæcinna de
verbis interdicti fuit, Or. 28, 102. Magna mihi pro tua
dignitate contentio cum Servilio, Fam. 10, 12, 3. Amorum pro
patria satietas, Liv. 7, 40, 3. Cuius erga me studium pro
Cn. Pompeii necessitudine multis in rebus prospexeram,
Fam. 5, 2, 6.
Beträffande den historiska utvecklingen af sist anförda
språkbruk, så finnes hos Cato R. R. 4: Villam urbanam pro
copia ædificato. Bland silfverålderns förf. är Quintilianus
den, som utsträckt Ciceros användning af pro (i förening med
oratio) till likartade ord ss. principium, exemplum, ironia,
narratio, commemoratio, partitio, prooemium, exordium, locus,
argumentum, Inst. Or. 4, 1, 31. 35. 70. 2, 16. 3, 13. 5,
11. 11, 33 etc. Stundom utelämnas själfva substantivet, t.
ex.: Cicero pro Milone insidiatorem primum Clodium ostendit,
4, 5, 11. 9, 2, 41 etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
