- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift for filologi (og pædagogik) / Ny række : Sjette bind /
275

(1874-1922)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af digamma, genom upplösning af sammandragna former m. m.
återställa Homerus till ett mera archaistiskt utseende. I de
senaste åren hafva Aug. Nauck (1873—1879) och W.
Christ med långt vidsträcktare begagnande af den
jämförande dialektforskningens resultat och långt större
konse-quens fortgått i samma riktning. Naucks af många skarpt
klandrade radikalism att „vilja gifva en homerustext, som
vore äldre än Alexandrinarnes“ (Sittl), är emellertid en
obetydlighet mot den djerfhet i bypothes och utförande, som
röjes i den ofvannämnda Odysséeupplagan af Aug. Fick.
Ficks sats är, såsom vi hafva antydt, att Iliaden och
Odysséen ursprungligen hafva diktats på aeolisk dialekt
(omkring 850 före Chr., i öfverensstämmelse med Herodoti
antagande) och först i 7de seklet (30de Olympiaden, 660 f.
Chr.) öfverflyttats till ioniska. För denna hypothes har han
två hufvudskäl; det ena, att den episka sagan och hennes
scen (Mysien), hennes hjeltar och gudar och skalder alla
tillhört den aeoliske stammen1), det andra, att i dikterna,
sådana de nu föreligga, aeolismer konstant finnas i alla
sådana fall, i hvilka de aeoliska och de ioniska formerna äro
quantitativt olika och således de senare icke utan versens
förändring kunnat insättas i de förras ställe, men deremot
lika konstant icke finnas, hvar helst sådant utbyte i följd
af prosodisk motsvarighet kunnat ske (sål. t. ex. ’ύμμι, ίίμμες,
ΐχμμε på grund af prosodisk olikhet med ήμϊν, ημείς, ημέας, men
icke άμμίων såsom lika med ημέων). Dock hade denna
aeoliska dialekt icke varit fullt densamma, som den, vi finna
på lesbiska inskrifter och i lyrisk litteratur, utan en äldre.
Fick nödgas t. ex. af nämnda metriska skäl att låta gen.
ao, om (lesb. α, ω) quarstå ; icke heller vågar han utplåna
sådana dubbelformer som είσί och IWt, ϊμμεναι och ϊμμεν m. fl.

Fick har icke inskränkt sig till att lemna prof på
denna fornaeoliska sagodiktning, utan, såsom titeln af hans

’) Häremot Christ 1. c. p. 126. Jfr. för öfrigt den sammes
recension af Ficks Odyssée i Philologischer Anzeiger, 1884, 1. Christ
finner emellertid åtskilligt i Ficks recension bifall värdt, såsom
utbytet af a mot η i ψιμύιααα, dubbelt a i Ιααος m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:59:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordfilol/nyr6/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free