Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men merl bibehållande af de aeolismer, som af metriska
skäl icke kunnat utrotas, samt författat fyllnadstyckena på
samma blandade och konstgjorda dialekt.
Beviset för Kynaithos’ identitet med Kirchhoffs
diaskeu-ast ligger för Fick hufvudsakligen i de anspelningar på
Sicilien, hvilka finnas i Odysséens senaste rhapsodier (άμφίπολος
Σιχελή, i Laertes’ hus ω 366: ω 389). Af dessa slutar Fick,
att dikten i sitt nuvarande skick blifvit hopsatt på Sicilien.
Men enligt en gammal grammaticus uppträdde Kynaithos
såsom rhapsod i Syracusae omkring 69de Olympiaden; detta
tal (έξαχοστψ έννάτψ) rättar Fick til 29de (είχοστψ έννάτψ) och
får på detta sätt fram ungefär samma tid före Christus, som
Kirchhoff bestämt för Odysséens tillkomst såsom ett helt.
Från språkets sida åter ligger beviset för den vidtagna
fördelningen i ursprungligt aeoliska och senare, ioniska,
beståndsdelar deri, att de ionismer, som visserligen också i
de förra förefinnas, kunna, om äfven med svårighet, d. v. s.
genom konjekturala ändringar och utmönstringar, återföras
till aeolisk dialekt, under det de talrika ionismerna i de
yngre partierna ,,i de allra flesta fallen icke ens genom
konjektur kunna undanrödjas“*). Af detta förhållande slutar
Fick, att de förra styckena ursprungligen alls icke innehållit
några ionismer, men de senare „författats af Ionier, hvilka
visserligen afsågo att efterlikna den „fornepiska dialekten“
(den aeoliska? eller den af dem sjelfve skapade blandade?),
men af brist på djupare insigt i densamma snart, utan att
veta det, återföllo till sin inhemska munart“ ; och denna
slutsats är för honom så mycket säkrare, som de språkliga
skälen understödjas af de från diktens komposition och
sammanhang hemtade (Kirchhoffska) skälen. „Die Stellen,“
säger Fick (1. c. p. 28), „welche festsitzende lonismen
enthalten, d. h. ionische Formen, welche sich nicht ins Aeolische
zurückübersetzen lassen, sind fast durchweg zugleich solche,
an welche eine vernünftige Kritik von jeher Anstoss
genommen hat. Treffen so Bedenken der Kritik — meistens schon
die Athetesen der Alten — mit sprachlichen Verstössen
gegen die Aeolis — festen Ionismen — zusammen, so ist damit
’) Die homerische Odyssee, p. 318 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
