Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa former, livilka har i senare skrifter ytterligare sökt
styrka1). P’örst, heter det, måste man antaga, att
stam-vokalen i dessa verba i allmänhet ursprungligen varit lång,
såsom han ännu är i enskilda, dels konstant i πεινάω, διψάω,
dels omvexlande med korthet άγάομηι2), άάω3). Vidare har
denna stamvokalens längd genom metathesis quantitatis
öfvergått till themavokalen (bindevokalen), en företeelse,
hvilken förekomme på flera områden af det grekiska
formsystemet. På samma sätt som af βησάΐ,ος, Χηΰς, blefve
βασι-Μως, λεώς, hade af χρηόμενος blifvit χρεώμενος, af αΐτιαονται
ηιτι-αωνται; detta senare hade genom assimilation öfvergått till
ηιτιόωνται·, så hade ock δράα uppkommit af δραει, δρα)/] i ναιετάωσης
af ναιεταονσης hade det andra ledet af vokalförändringen,
assimilationen, uteblifvit; tvärtom förelåge assimilation utan
metathesis i τβώοιμι (ίβαοιμι), ίβώοντες. Mot dessa antaganden
anmärkte Mangold, i Curtii Studien VI (s. 139), bland
annat: 1. att man enligt analogien med verba på -εω måste
antaga, att stam vokalen n, som visserligen ursprungligen
varit lång, redan före kontraktionen förkortats; om ej detta
varit fallet skulle nämligen t. ex. af φάψμα> hafva blifvit
φιλώμεν. Mangold ville derför i αΐτιόωνται se en
analogibildning i oregelbunden anslutning till δρόων, 6ρύω, hvilken
mening omfattats af Christ i hans detta år utkomna
Prolego-mena ad Iliadem p. 176. Då emellertid det homeriska
språket ännu, sådant det föreligger, visar ett vacklande
mellan lång och kort stamvokal «, synes detta Mangolds inkast
vara af jämförelsevis mindre betydelse. Sådan quantitativ
obestämdhet röjer sig i ionisk och attisk dialekt öfver allt,
hvarest en halfvokal bortfallit4), och att här ursprungligen
’) Erläuterungen zu seiner gr. Schulgr. 3. Auflage, p. 95. Till
Curtius sluter sig Kühner i Ausführliche Gramm. § 248.
2) * 119, 122
3) <p 296, 279. χ 68. Leo Meyer hade (1. e. p. 48, 53) förklarat
längden i ίφώοιμι, 7rtiråovrc? såsom en simpel metrisk nödfallsutväg, en
åsigt som redan finnes hos Herodianus II 188 p. 11 (Lentz).
4) Deremot är väl ovisst, om man på aeoliskt område har rätt att
antaga kort a i ναός, φάοsåsom Fick gör i sin aeoliske Homerus
v 94. ,, 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
