Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan vokalerna varit ett i, är otvifvelaktigt*). Denna
uppkomst för det långa « är ock deu enda förklaringsgrunden
för dess underlåtenhet att öfvergå till η ; såsom en för
formen charakteristisk vokal förblifver detta långa a enligt regel
oförändradt, under det bruket i andra fall af samma slag
är vacklande, ss. αήρ (ανήρ), ι)έρος o. d. 2. Af större
betydenhet är Mangolds andra inkast, som bestrider sjelfva
theorien om metathesis quantitatis i den utsträckning, Curtius
gifvit denna ljudförändring. Den förekommer, säger
Mangold, på intet annat område utan i sådana fall, i hvilka
den förste vokalen är e eller öfvergår till e (1. c. 170). Då
Curtius såsom exempel på en metathesis quantitatis (med
assimilation) utan ingående ε anfört φαος ιρόως, &αοχος &ύωχυς,
αντοχόωΐ’ος (/ή β(ΐΐ’υν) — lian hade kunnat tillägga μεμϊιωτ ας
och μΒμπότας Β 818 —, förklarar Mangold, att dessa .former
med -οω- icke uppkommit genom metathesis quantitatis, utan
genom en progressiv ersättningsförlängning för det mellan
vokalerna försvunna digamma. Curtius synes häremot med
rätta invända, att det sist nämnda förklariugssättet är minst
lika dunkelt, som den s. k. metathesis quantitatis och att
det icke linnes något inre skäl för den inskränkning,
Mangold för denna uppställt. Emellertid kan Curtius icke
förneka, att en svårighet qvarstår olöst i de former, som
förete två långa vokaler, såsom μαιμώωσι (μιιιμαονσι 1.
μαιμώ-ονσι, μαιμάωσι), och μενοινα>ι (’/’ 164)2). Dessa former så väl
som det sporadiska i assimilationens framträdande, då den
nämligen är inskränkt till iambiska eller spondeiska
vokal-komplexer (-novzcu, -ΰονται), men utesluten från trocheiska
‘) Sittl, die homerischen Aeolismen.
2) Bergk, gr. Litt, gesch. I. 868. Anm. 184. En lika mycket eller
ännu mera oförklarlig bildning är det v 390 förekommande γελώωντες
eller γελοίων τες; Buttm. γελοιώνίες, Nauck γελωονης. — De verba på
οω tillhörande former, hvilka visa en sammanblandning med eller
öfvergång till β-klassen, όψόωεν, agiotai, hafva vi förbigått; en
rationel förklaring, ss. af verba på -οω, medgifva de blott enl. Curtii
hypotheser. Sjelfva företeelsen af långt o såsom sådan
förekommer både hos Homerus och i Attiskan (ζώειν, Αιγών inf.). Christ har
undanrödt ύψόωντο, άηιόωπεί, „ut codicum portenta“ 1. c. 176,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
