Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saknade insigt i det homeriska språket. „På den tid, då
Homerus från det fornattiska alphabetet öfverilyttades til
det ioniska, altså icke långt efter 400 f. Chr., var insigten
i det homeriska språket redan till den grad försvunnen, att man
undanrödde den motsägelse, som i den gamla redaktionen
förefans mellan formen och metrum, genomgående på ett
alldeles yttre sätt sålunda, att man förskaffade sig den
felande vokalen genom upprepning af den i texten stående,
och altså gjorde Ιχ&υάαι af ίχ&νΰ, φόως af φως, ηβώων af ηβών och
så vidare, hvarigenom visserligen tillskapades en mängd
vidrigt vidunderlige former (Unformen) hvilka, sedan man
begripit deras uppkomst, måste på det skyndsammaste rödjas
ur vågen“.
Äfven här förutsätter förf., såsom det närmast ligger
till hands att antaga, att de, som utgåfvo Homerus i ioniskt
alphabet, icke hade någon muntlig tradition att rådfråga
med afseende på dessa dikter, hvilka dock i femte seklet
lärdes utantill af all bildad athensk ungdom. Skulle åter
meningen vara den, att vokalklyfningen under tiden mellan
Pisistratus och Euldides utvecklat sig i sjelfva den
populära, muntliga recitationen af Homerus, måste vi framför
allt förvåna oss deröfver att Pisistratuskomiténs obestämda
redaktion haft samma påföljd, den att framkalla diektasis,
öfver-allt rundt omkring i Grekland, och det på en tid, då de
gamle lokaldialekterna ännu fortlefde. Vi finna på många
ställen i scliolierna omtalade gamla lokalupplagor (αί κατά
πόλεις), såsom // Μησσηλιωτιχη, ’,1 υγεία m. â. ; det år hvai’ken
sagdt eller troligt, att alla dessa härstamma från den
attiska redaktionen efter 400’), och likväl tala knappt
någor-städes scholierna om varietas lectionis med afseende på
den företeelse, som man kallat διέχτασις.
Ficks hypothes rörande desse former är det sista uppslaget
i frågan ; ty Christs upplaga af Iliaden (I—X) är till sin
utarbetning åtminstone icke yngre än Ficks Odyssée, och står dessutom
väsentligen på Leo Meyers ståndpunkt i detta hänseende. I likhet
med denne författare tro också vi, att assimilationstheorien icke
’) Jfr. Kirchhoff, die hom. Odyss., 1879, till i 602 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
