Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Kungsljus-arterna höra till nordens största och ansenligaste örter, ända till 2 m höga, och den här föreliggande arten blir 1 till 1 1/2 m hög med rak, hård stjälk, som avslutas med en lång smal blomspira. Den bebor de torraste växlokaler, liksom sökte den varm jord och het luft, såsom på steniga backar, grusbankar, berghällar och klippavsatser på öppna ställen i skogarna m. m., spridd ända upp till Ångermanland och Trondhjems amt (i Finland blott i södra delen). Växten är tvåårig och bortdör alltså samma år den blommar. Den kan utan tvivel räknas till vårt lands xerofyter (se nr 27), ty hela örtståndet täckes av ett ljust, grågult ludd, under vars skydd det ej tager skada av den torra ståndorten med dess för solljuset öppna läge. Detta ludd består av färglösa, mycket fina, men utspärrat greniga hår, varigenom växtens yta ser ut att flockig eller överspunnen av en spindelvävslik beklädnad ("pili floccosi"). Enstaka större grenhår, synliga med en vanlig lupp, höja sig över det övriga luddet, liksom träd över busksnåren, och dessa skydda växten mot att avbetas, emedan deras ytterst fina men styva grenar äro farliga för boskapsdjurens mun.
Verbascum står till blommans byggnad mycket nära den föregående familjen Solanaceæ, särskilt bolmörten (nr 110), och mellan de båda naturliga familjerna finnes ingen skarp gräns. Blomkronan hos Verbascum är ej så starkt olikbladig (zygomorf), som hos de typiska skrofulariaceerna (se t. ex. Linaria, nr 113). Inom ståndarkretsen är zygomorfismen tydligare, fig. 3. -- Med avseende på sin blomning utmärkes Verbascum av proterogyna blommor, varmed förstås det förhållandet, att pistillen märke är färdigt och står i blomning, innan ståndarknapparna öppnat sig. (Om proterandri se nr 4).
Kungsljusets blommor, som äro något välluktande, hava som torkade varit i långvarigt bruk på apoteken ("Flores Verbasci" uti farmakopén); dekokten har i synnerhet använts mot katarrer. Även bladen hava (i dekokt eller krossade) begagnats att lägga på sårnader och svullnader.
Tavl. 111. Fig. 1 toppen av blomställningen, 2 ett av de nedersta bladen 3 blomma (2/1), 4 en lång och en kort ståndare (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
