Hos Achillea-släktets två nordiska arter (tavl. 14, 15) hava både mitt- och kantblommorna vit blomkrona, hos röllekan stundom rödlätt. Korgarna äro ganska små, men åtminstone hos röllekan så talrika och tätt förenade till en jämntoppad samling, en blomkvast, att den blir till en av ängsbackarnas mest lysande blommo, och de insektarter, som besöka den för honungens och ståndarmjölets skull, upptaga en lång lista. Anmärkningsvärt är kantblommornas ringa antal, ungefär 5, och deras korta, breda form, fig. 2 och 3. Holken hyser inom sig mellan blommorna tämligen stora blomstödblad (jfr släktet Anthemis), svartbrunt kantade liksom holkfjällen. Då frukterna mogna, utväxer blomfästet på längden, de inre fjällen nå nu högt över de yttre, och korgen, som antager gråbrun färg, erinrar om en liten kotte. De små frukterna falla nu lätt ut, emedan de äro smalare nedtill än upptill, fig. 5; de äro så platta och så förtunnade i kanten, att de av höstvindarna kunna behandlas som flygfrukter. Förtorkad står örten kvar hela vintern liksom många andra korgväxter.
Röllekan har stark kryddlukt och innehåller således flyktig olja, men tillika bitterämne. I dekokt och tinktur är den därför ett nyttigt läkemedel både som magstärkande (jämför malörten) och värkstillande, mot krossår, reumatism m. m. För husmedicinen och apoteken insamlas helst blomställningen i början av sin blomning.
Denna art är mycket allmän på torra backar i hela norden och går även upp på fjällhedarna. Den är i osedvanlig grad föränderlig till storlek, bladsnitt och hårighet allt efter lokalens beskaffenhet.
Tavl. 14. Fig. 1 växtens övre del, 2 blomkorg förstorad (3/1), 3 kantblomma (6/1), 4 mittblomma med sitt stödfjäll (6/1), 5 frukt (något förstorad).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning