- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Ljung Förra Nästa Index Innehållsförteckning

147. Ljung, Calluna vulgaris (L.) Hull.

N. Röslyng. F. Kanerva. Lappl. Dangas.

En av de allmännaste och tillika individrikaste av nordens växter är ljungen. Den är allmän i skogarna (utom på de skuggigaste ställena) men dock ymnigast på öppen mark, särskilt med mager jord, än på torr mark (hedar), än i kärrens närhet, och i mängd anträffas den ännu på de kala skären kring våra kuster. I fjälltrakterna delar den utrymmet med kråkriset (Empetrum nogrum) och några för fjällen egendomliga ljungväxter, och går något över trädgränsen; först i det allra nordligaste Norge blir den nägot mindre allmän. Rent av förhärskande är denna art på de s. k. ryorna eller ljunghedarna i s. Sverige, t. ex. i n.-v- Skåne, s.-v. Småland, Halland, Bohuslän och de beryktade Svältorna i Västergötland. Genom sin förnöjsamhet med jordmånen och sin hårda, sega beskaffenhet i förening med ytterst tät förgrening förmår denna växt uttränga övriga småbuskar samt örterna och gräsen. En stor del av våra nuvarande ljungryor hava i historisk tid uppkommit därigenom, att befilkningen utrotat skogen. På ljungbackar och -hedar kunna träd gro, isynnerhet tall och björk, och om ljungbestånden få nedtrampas av får eller annan boskap samt marken gödslas och genom trädplantering beskuggas, ger ljungen slutligen vika och platsen kan återföras till en gräs- eller örtbacke med eller utan skog.

En ljungplanta liknar oftast ett miniatyrträd med ormlikt vriden, nedböjd eller uppstigande stam; stundom slår denna dock rötter på flera punkter och då mera busklik; ofta växer hela plantan spaljéformigt tryckt mot marken eller klippan. Veden är hård och tät. Åldern stiger stundom till omkring 25 år, och man har iakttagit mer än 50-årig ljung. I de täta bestånden på en hed uppstå därför luckor genom avdående individ, men de fyllas genom raskt växande fröplantor, och på sistnämnda sätt tager ljungen även nya områden i besittning. Fröna, fig. 6, äro helt små, fint gropiga och glänsande.

Bladen äro mycket små, av barrlik form och tätt tegellagda i 4 rader, fig. 2. - I blomman är 4-talet rådande, och ståndarna äro 8. Hos Calluna är blomfodret större än blomkronan och av kronans rödvioletta färg, fig. 3. Våde foder och krona äro djupt kluvna. Blommorna äro märkvärdiga för hyllets fasta och styva byggnad; det kvarsitter efter blomningen torkat men nästan oförändrat till form och färg, och ljungen kan därför anses som ett slags eternell. Blomningen är sen och infaller i augusti. Då blir den ödsliga heden obeskrivligt skön, så långt blivken når höljd av sin rosenvioletta blomstermatta i klar och mild färgglans.

Utanför vår nord finnes ljungen i hela Europa (utom de sydligaste medelhavsländerna) samt på Island och sällsynt i Nordamerika. I Sveriges landsbygder kallas den även lyng, ling, rossling ("hästljung"), gröne, graun, moris o. s. v.

Ljungens bark innehåller garvämne; dess rötter lämna ett starkt korgflätningsmaterial; den har visat sig lämplig till färgning av brunt, gult och rött; blommorna äro genom sin talrikhet en viktig näringskälla för biet, som ur dem bereder en mörkgul honung. Dessutom är ljungen användbar, ja flerestädes oumbärlig som bränsle, och på flygsandfält nedgräves avskuren ljung i massor för att binda den lösa sanden på ställen, där sandgräs sedan skola planteras.

Tavl. 147. Fig. 1 gren med blomställningar, 2 stycke av en kvist (8/1), 3 blomma i längdsnitt (10/1), 4 blomma efter blomningen (5/1), 5 fröhus (6/1), 6 frö (betydlig förstoring).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:02:28 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free