Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Till de små arter av Cruciferæ, som gärna infinna sig på odlade ställen, hör även denna art, utan att dock kunna räknas för ett åker- eller trädgårdsogräs. Den är nämligen mindre allmän än åkersenapen, som den liknar till storlek och habitus; och emedan den är 2- eller flerårig, uppträder den hellre på åkerrenar, ängsmark och gräsplaner, än i odlingsland. Från åkersenapen (nr 188) skiljes den bland annat genom uppräta och tilltryckta, ej utspärrade foderblad och genom blomställningens klart guldgula färg (åkersenapens kronblad äro mera svavelgula); dessutom är grodden av samma byggnad som hos Cardamine och Arabis. Den stora, rikt förgrenade och utbredda blomstöllningen gör denna växt till en av de mest lysande av alla korsväxter, isynnerhet som den redan på försommaren (juni) står i full blomning och ofta når högt över denna årstids ungdomliga och lågväxta örtvegetation på ängen och åkern. Den gör därför skäl för det svenska namnet "sommargyllen". Ett annat svenskt namn är "vinterkrasse", emedan man finner rosettbladen friska och gröna under snön och användbara liksom krasse, ehuru de äro mycket beskare. Även denna arts blad hava använts som antiskorbutiskt medel, d. v. s. mot skörbjugg (se även nr 192, 204, m. fl.). Såsom läkeört och vinterföda fick växten sitt namn efter vinterhelgonet Barbara.
Utbredningen omfattar s. och mell. Sverige, s. och mell. Norges lågland och södra hälften av Finland.
Tavl. 196. Fig. 1 växtens översta del, 2 rosettblad, 3 skida, 4 skidans topp (4/1), 5 frö (10/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
