- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Åkersenap Förra Nästa Index Innehållsförteckning

188. A. Åkersenap, Sinapis arvensis L.

N. Aakersenap. F. Narsku.

B. Åkerkål, Brassica campestris L.

N. Brestkaal. F. Peltokaali.

Till de allmännaste och ymnigaste av alla enåriga ogräs i åkrar och andra odlingsland måste vi räkna åkersenapen, och föga mindre allmän är i vissa landskap åkerkålen, som trivs på magrare, sandigare åkerjord än den förstnämnda. Den förra har rent gröna blad och glest borsthårig stjälk, den senare är kal och daggblå. Förnämsta skillnaden mellan släktena Sinapis och Brassica är den, att det förras skida, fig. 4, har ett långt och något plattat, det senares skida, fig. 9, ett kort, kägelformigt spröt (d. v. s. det i fruktens topp kvarsittande stiftet).

Dessa allmänna cäxter taga vi här till typ för skidväxterna eller krucifererna (namnet Cruciferæ, "korsbärare", syftar på blomkronans 4 korsvisa blad). Denna familj, nr 188-213, är i hög grad enhetlig och väl begränsad, emedan alla växentliga kännetecken äro genomgående desamma för alla släktena med mycket få undantag. Till dessa kännetecken höra den nedplattade, jämntoppade blomställningen, en kvast, som dock i sin postfloration förlänges, så att frukterna sitta i klase; därnäst den totala frånvaron av skärmblad i blomställningen; vidare den 4-bladiga, likbladiga, korsformiga blomkronan, t. 188, fig. 3, och slutligen 6 fytväldiga ståndare, tavl. 189, fig. 5, tavl. 191, fig. 4, ett kännetecken, varigenom denna familj ensam upptager klass 15 Tetradynamia i Linnés sexualsystem.

Pistillen är närmast av samma byggnad som hos Glaucium (nr 185), och frukten blir hos de flesta krucifererna en skida (siliqua), vars byggnad man enklast förklarar på följande sätt. Fruktväggen är bildad av 2 fruktblad, som förena sig till ett enrummigt fröhus på det enkla sättet, att det enas kanter sammanväxa med var sin av det andras kanter från basen ända till spetsen. Längs efter frukten löpa alltså två fogar, som på insidan äro ribbformigt förtjockade och tjäna som fröfästen. (Fröna äro alltså här parietalt fästade; jfr Papaver nr 182.) Emallan dessa fröfästen sitter en tunn, vitaktig hinna utspänd, som avdelar skidan i två rum utefter frukten hela längd med undantag av det i toppen sittande sprötet. Man kallar denna mellanvägg "falsk", emedan den ej omedelbart utgöres av fruktbladens invikna kanter som t. ex. hos Bryonia, nr 59, Solanaceæ och och Personatæ, nr 113. Då detta fröhus mognar och skall utsläppa fröna, lösgöras de båda fruktbladen som två skenor eller s. k. "valvler" utefter hela sin längd från basen till sprötets början, med undantag dock av de ribbformiga fröfästena, t. 189, fig. 6, t. 193, fig. 4 o. s. v. På fruktskaftet kvarsitta nu fröfästena, vilka liksom en smal ram omgiva den tunna mellanväggen (se i synnerhet Lunaria-skidan tavl. 212, fig. 1), samt sprötet och även en del frön under en längre eller kortare tid.

Både Sinapis och Brassica sägas hava "lång skida", emedan dess längd är mer än 3 gånger så stor som bredden; likaså de närmast följande till och med Barbaræa (nr 196). Dessa släkten kunna grupperas efter groddens eller växtanlagets form. Kruciferernas frö består blott av fröskal och växtanlag, och det senare är krökt, i det att "lillroten" eller rotanlaget är böjt upp mot hjärtbladen. Hos Sinapis, Brassica m. fl. är rotanlaget lagt intill bredsidan av det ena hjärtbladet ("ryggliggande rotanlag") och båda hjärtbladen böjda eller svepta omkring detsamma, t. 188, fig. 6. I tvärsnitt bildar denna grodd figuren ö)) (rotanlagets tvärsnitt återges här med en punkt och hjärtbladens med de två bågarna).

Åkersenapen har svartbruna frön med svag senapssmak. En sällsyntare art, vitsenap, Sinapis alba L. med skidan beklädd av styva vita hår och mycket brett, platt spröt, har ljusgula frön med skarp smak; dessa lämna den vanliga gula senapen.

Åkerkålen är av stor betydelse genom sina odlingsformer. En av dess odlade varieteter är rovan (eller turnipsen), Brassica campestris var. rapa (L.), känd under många former; den ätliga underjordiska knölen består av stammens nedersta och rotens översta del. Närstående är en annan i Skandinavien (östra Sverige) inhemsk kulturväxt, rapsen (eller gotlandsrovan), Brassica napus L., vars odlade varietet napobrassica (L.) utgör kålroten . Av dessa odlas även vissa former för de oljerika fröna (produkter äro t. ex. rovolja, rapskakor till foder m. m.). Till samma släkte hör även kålen , Brassica oleracea L., med många kulturformer; den vilda växten lever på västra Europas havsstränder.

Både åkersenap och åkerkål kunna genom sin mängd och rikliga frösättning bliva skadliga i sädesåkrarna och svåra att utrota. Ett av botemedlen är bespritning med starkt utspädd järnvitriol, som dödar dem utan att skada säden.

Tavl. 188. A. Sinapis arvensis L., Fig. 1 rot och nedre blad, 2 blom- och fruktställning, 3 blomma (2 1/2), 4 skida (1/1), 5 frö (5/1), 6 växtanlaget (skematiskt tecknat). - B. Brassica campestris L., 7 och 8 stjälkens mitt och topp, 9 skida (1/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:03:21 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free