Denna art är till sitt örtstånd den ojämförligt största bland våra skidväxter. Den är mångårig med kraftig, seglivad pålrot, som upptill är "månghövdad" eller med andra ord bildar underlaget för en kandelaberstam, vars grenar ur sina stora, rikbladiga rosetter framalstra de grova stjälkarna av 1 M:s höjd. Även till sin blomning visar denna växt en kraftig utveckling, ty stjälken uppbär en stor mängd ganska långa och nästan jämnhöga blombärande grenar, klasar, som tillhopa bilda en sammansatt blomställning av rundad form och ofta en halv meters bredd. Blommorna äro sålunda mycket talrika, och ett stånd av Bunias under juli månad, busklikt utbrett och överhöljt av blommor, är en präktig anblick, ehuru denna växt tyvärr är en svår hemsökelse för de åkerfält, där den förekommer i massor och åt vilka den genom sin alltid frodiga växt lånar skenet av den rikaste bördighet. I stor mängd förekommer den på åkrarna och renarna i de svenska sädesprovinserna, t. ex. på Upplandsslätten, spridd upp till bergslagerna och s. Norrland, ävensom i s. Finland och s.-ö. Norge. Som åkerogräs är den svår, om ens möjlig att utrota, ty den lodräta pålroten, som går ganska djupt, har liksom hos maskrosen (nr 36) en nästan obegränsad förmåga att frambringa knoppar till nya stjälkar. Ett av de medel, som säkrast döda den, är stark saltlake, och möjligen även petroleum. Dess invasion här i Skandinavien är av sent datum, nämligen under senare delen av 1700-talet, och till oss har den, såsom flera av dess namn antyda (ryssgubbe, ryssrova), kommit från östra Europa. År 1814 visade den sig plötsligt i mängd omkring Paris, sedan en rysk krigshär haft sitt läger i stadens närhet.
Bunias-blomman liknar mycket åkersenapens, men är blott hälften så stor. Blommorna hava en svag, angenäm, kryddartad doft, liksom hos många andra kruciferer. (Denna doft stegras till stark vällukt hos Cheiranthus, dit lövkojan och lackviolen höra, och hos Hesperis, aftonviolen .) Skidan, fig. 4, är mycket kort, snett äggrund med kort spröt, och innehåller två, snett över varandra liggande rum, vartdera med 1 frö, fig. 5; denna skida avfaller oöppnad.
Tavl. 202. Fig. 1 stjölkstycken med blad och blomställningar, 2 ett rosettblad, 3 mogna, torra skidor (1/1), 4 mogen, ännu ej torr skida (3/1), 5 densamma i längdsnitt med ett av de båda fröna i längdsnitt (3/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning