Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Denna växt är ett av våra allmännaste "ogräs", såsom vi kalla de onyttiga växter, som äro begivna på den näringsrika jordmånen i våra odlingar. Den är emellertid tämligen oskadlig genom sin obetydliga storlek och svaga, enåriga rot. Liksom andra enåriga örter är den frikostig i sin frösättning och villig att gro, och därav dess ymnighet. Särskilt kan den glädja sig åt ocanlig härdighet och lång blomningstid. Ännu i november står den allmänt i blom, och vid blid väderlek förblir den egentligen i blomning hela vinter, liksom vid pass ett tiotal andra annuella örter (t. ex. rödplister och våtarv). Till och med de plantor, som gro på hösten, medhinna att blomma och få en del frukter mogna, och höst-groddplantorna övervintra (dylika individer kallar man "vinterannuella"; de på våren groende och till en enda vegetationsperiod inskränkta kallas "sommarannuella"). Hos denna art äro alla korgens blomronor rörformiga. - I fig. 3 ses den överblommade och tömda korgen, som särdeles tydligt åskådliggör det beroende förhållande, vari en blomkorgs holkfjäll stå till sina blommor och frukter. De inre, egentliga holkfjällen äro nämligen under både knoppstadiet, blomningen och fruktutvecklingen hårt slutna, så att holken vid mynningen är smalare än vid basen eller av kägellik form; men då frukterna äro mogna och deras svävapparat fullt utvecklad, rikta sig holkfjällen allt mera utåt och bliva slutligen nedåtriktade (fig. 3) för att ej hindra spridningen av de frukter, som de förut omslutit och värnat under deras spädare ålder.
Tavl. 21. Fig. 1 växtens övre del, 2 lägre sittande stjälkblad, 3 holkfjäll och blomfäste sedan frukterna bortförts, 4 blomma (5/1), 5 frukt (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
