- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Lind Förra Nästa Index Innehållsförteckning

233. Lind, Tilia vilgaris Hayne.

N. Lind. F. Lehmus; Niini-puu ("bastträd").

Den art av sl. Tilia, som här avbildas, är den allmänt odlade parklinden eller "holländska linden", igenkänd på de stora bladen med nedåtriktad spets och varje blomställning nedböjd under ett blad. I nervvinklarna på bladens undersida sitter en vitaktig hårtofs. Denna art är i Sverige vild i Bohuslän (Tanum o. s. v.). Skogslinden , Tilia cordata Mill. (T. parvifolia, T. ulmifolia), som likaledes ofta förekommer planterad i parker, alléer o. s. v., är vild i skog och lund i s. och mell. Sverige upp till Ångermanland och i Norges lägre trakter upp till Sogn; den är mycket småbladigare och har mera uppräta eller vågräta blomställningar. Hårtofsarna på bladens undersida äro rostbruna till färgen. En tredje art, bohuslinden, Tilia platyphylla Scop., förekommer även vild i Sverige, nämligen på ett enda ställe i norra Bohusläns skärgård i Strömstadstrakten; även den planteras och igenkännes på mjukhåriga bladskaft och kvistar, samt ej släta utan 5-ribbade frukter; bladens hårtofsar äro vitaktiga.

Lindarterna låta med lätthet plantera sig och äro i hög grad användbara, ty de tåla att klippas och skäras nästan hur som helst och kunna därigenom få de former, man önskar i en parkanläggning, ifrån den höga, smärta trädformen i ett allévalv, där parklinden ännu i mellersta Sverige ses uppnå 25 m:s höjd, ända till det låga, busklika flätverket i en trädgårdshäck eller en berså. Skönast äro måhända de träd, som ställas enstaka p åöppna gräsplaner; stammen blir då lägre men kraftigare och kronan avrundad och ofta ofantligt vid. Parklindens krona är alltid tät och skänker djup skugga genom lövens ansenliga storlek. I början av högsommaren inträffar blimningen, vars rikedom och vällukt överträffar allt annat, som en parkanläggning i vårt land kan uppvisa, Lindblommornas doft är av det slag, som sprider sig på långa avstånd. Deras honungsrikedom lockar bina och humlorna i tusental, och underhela den vecka, blomningen varar, då trädets krona bär en ljusgul slöja av miljoner blommor och nejden överströmmas av deras doft, då höres också dagen lång däruppe de otaliga, idoga blomgästernas surrande, liksom om dessa små varelser i sin lycksalighet med jubelsånger firade den härliga tilldragelsen inom blomstervärlden.

Tilia-blommans organisation står närmast Hypericum (nr 230), dock med den avvikelsen, att fruktämnet, fig. 6, är 5-rummigt, varjämte frukten vid sin mognad blott utbildar ett enda frö och sålunda blir nötlik. I biologiskt avseende är blomman en honungsblomma; i de kupiga foderbladen, fig. 8, samlar sig honungen i stora droppar, kvarhållen av den fina och täta hårigheten, Blomställningen är ett knippe. Dess långa skaft är utrustat med ett till hälften vidvuxet, långt och smalt blad av så torr och styv beskaffenhet, att det jämte de mogna frukterna kvarsitter långt in på vintern, då dess egentliga bestämmelse blir uppenbar: det får nu tjäna till segel eller vindfång under fruktställningens luftfärder, då den lösslitits från trädet och drives omkring av vinterstormarna.

Vi hava redan anmärkt de små ulliga hårtofsarna vid nervernas förgrening på bladets undersida. De bestå av fina hår, som utgå från båda de sammanstötande nerverna och hava en sådan riktning, fig. 3, att de bilda ett valv över det lilla rummet i själva nervvinkeln. I de små hyddor eller grottor, som därigenom uppkomma, uppehålla sig nästan alltid några små djur av spindeldjurens klass och akaridernas eller ordjurens ordning. Undersöker man med en lupp ett levande blad, skall man i nästan var och en av dessa miniatyrkammare finna en eller flera av de små invånarna, och ehuru man ej ännu fullt tillfredsställande kan besvara den frågan, vad nytta trädet har av de många små varelser, som det härbergerar, så är det dock otvivelaktigt, att vi här se ett av de många exemplen på symbiós eller samlevnad mellan en växt- och en djurart, avsedd att tjäna båda parterna till någon viss fördel. De små bostäderna, som i detta och i många andra fall anordnas av växten själv utan djurets ingripande, kallar man domatier. (De djurbon, som uppstå i växternas massa genom direkta angrepp av djuren, kallar man däremot gallbildningar eller cecidier.)

Lindarna äro av mycken nytta för människan. Dekokten eller teet på blommorna utgör ett lindrande medel vid bröstkatarrer, och av grenarnas rikliga, starka bast förfärdigas husgeråd och särskilt bastmattor. För sistnämnda ändamål planteras lind i stor skala i vissa delar av Ryssland.

Tavl. 233. Fig. 1 grenspets i naturlig ställning med blomknoppar, 2 ett litet stycke av bladets undersida, visande två domatier i nervvinklarna (5/1), 3 tvärgenomskärning av ett domatium (8/1), 4 fruktsällning med sitt skärmblad, 5 blomma (2/1), 6 fruktämne i tvärsnitt (9/1), 7 pistillens märke (4/1), 8 foderblad med honungsdroppar (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:04:24 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free