Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En genom hela det nordeuropeiska florområdet allmän växt, som företrädesvis tillhör torr och grusartad jordmån, t. ex. vägkanter och öppna skogsbackar. Örtståndet är avpassat efter dessa lokaler, ty stjälken och bladens undersida äro vitluddiga; bladens gröna översida kan täckas därigenom att skivan vid mycket torr väderlek och å solöppna lokaler är hopviken längs mittnerven. _Blomställningens färg, vit eller skär, är liksom hos näst föregående växt förorsakad av de färgade (d. v. s. icke gröna) holkfjällen, som dessutom äro så torra, att blomkorgarna äro "eterneller".
Såsom namnet "dioeca" eller "dioica" utsäger, är kattfoten en tvåbyggare och har sålunda han- och honblommor på skilda stånd. De hanliga korgarna, fig. 2, igenkännas på brett avrundade, oftast vita holkfjäll, och deras mittblommor, fig. 3, hava ett blomfoder (pensel) av långa hår med thock, plymlik spets; dessa blommor tyckas vara tvåkönade, men pistillen är steril: dess fruktämne plägar sakna fröämne, och märket har blott till uppgift att utsopa ståndarnas pollen (liksom hos Petasites, 24, 25). - De honliga korgarna, fig. 1, hava smalare, vanligen skära holkfjäll samt blommor med trådsmal krona, fig. 4, 5, och hårdare pensel av vanlig beskaffenhet med vita eller skära hår.
Kattfoten blommar på våren och försommaren. Av dess blomster binder folket "evighetskransar". Även i fjälltrakter är den ganska allmän och växer där blandad med följande art.
Tavl. 28. Fig 1 stånd med honkorgar, 2 stjälk med hankorgar, 3 hanblomma (8/1), 4 honblomma i tidigare stadium (8/1), 5 densamma i längre framskriden blomning (8/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
