- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Reference, Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Hagtorn Förra Nästa Index Innehållsförteckning

286. Hagtorn, Cratægus oxyacantha (L.) Jacq.

N. Hagtorn. F. Oraphilaja.

Cratægus står mycket nära Sorbus, men skiljer sig därifrån genom tjock, benhård vägg hos de i äpplefrukten inneslutna rumen, varigenom bildas ett stenäpple, fig. 5.

Under namnet "hagtorn" innefattas i Sverige åtskilliga arter, som ännu i dag, mer än halftannat sekel efter Linnés "Flora suecica" och "Species plantarum", äro ofullständigt kända av landets botanister. Den här avbildade arten kan anses närmast motsvara Linnés "oxyacantha" och fick därför behålla detta namn hos österrikaren Jacquin, då han som en särskild art utbröt C. monogyna . Bland nordens Vratægusformer är C. oxyacantha utmärkt av tämligen styva och glansiga blad med korta, ofta avrundade flikar och dubbelsågad bladkant med något trubbiga sågtänder. Dess blomma har, liksom Sorbus, 2-3 stift och dess frukt innehåller 2 eller 3 stenar av oregelbunden form. Foderbladen äro kortare och trubbigare än hos våra andra hagtornsarter, vilket bäst synes på frukten.

De vilda Vratægus-arterna gå i Sverige ej nordligare än till Dallven och hålla sig mes i ekens närhet. I Svealand äro de här och där ymniga på sydsidan av ekbackarna, men ses sparsammare och lågväxtare på den kallare och fuktigare nordsluttningen. I de sydligare landskapen äro de mindre nogräknade och växa än i lövskogarna, än på backar och åkerkanter, än på strandklippor m. m. Som odlade särskilt i häckar, visa de sig mycket härdiga och tåla att tuktas genom klippning, vilket dock mest gäller C. monogyna (av utländskt ursprung). I vilt tillstånd bliva de små träd, några m höga, av täck och behagfull form. C. oxyavantha står dock främst i täckt behag; den liknar till form och förgrening närmast en ek i miniatyr, och den lilla trädkronan med sina tätsittande, djupt gröna, kullriga, skinande blad, vart och ett av en konstnärlig fulländning, som vår avbildning tyvärr ej förmår motsvara, skall säkert i mångens ögon taga första priset vid skönhetstävlingen mellan de många ädelt vackra formade småträden och buskarna i våra lundar. Och denna vackra grönska förhöjes lika mycket av de snövita kronbladen under försommaren, som av de blodröda frukterna under senhösten. På öppna platser blir hagtornen ej högstammig, utan busklik.

Liksom hos de föregående pomoiderna är även hos hagtornsarterna veden mycket hård, seg och fin, så att den duger till redskap med stark påkänning, t. ex. blocktrissor, skruvar och kugghjul; också jämnställes den nästan med buxbom och liknar ebenholts om den svartbetsas. De späda bladen duga till tesurrogat och barken till gulfärgning.

Tavl. 286. Fig. 1 blomställning och kortskottsblad (1 juni), 2 topp av långskott, 3 och 4 blad i höstfärg och fruktställning (1 oktober), 5 frukt med fruktköttet avskalat på ena sidan, så att de två fruktstenarna synas (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:05:23 1997 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordflor/286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free