Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Till sitt utseende tämligen skiljaktig från föregående art, i synnerhet genom blomfodrets klocklika form, purpurbruna färg och sammetslika gårighet (därav ett svenskt namn "sammetspungar"). Även till sina ståndorter är den olik föregående, emedan den växer på ängar med fuktig mark och ej söker skugga. Dess utbredning är mycket vidsträckt, ty den bebor hela norden, även de högre fjällregionerna, och likaledes nästan hela den norra tempererade zonen i både gamla och nya världen. Jordstammen besitter ungefär samma ämnen och egenskaper, som hos nejlikroten. Till sin byggnad, fig. 1, är den liksom hos Fragaria (nr 301) en pelar-jordstam: den tillväxer nämligen ständigt i sin övre ända medels ett ovanjordiskt skott, en bladrosett, och kommer därigenom så småningom att höja sig ur jorden och är därför ofta blott dold av vissna löv och strån m. m. Från rosettens bladvinklar framkomma följande år som sidobildningar de blommande stjälkarna, men i toppen återigen ett nytt bladskott för det året. Geum-arternas rosettblad övervintra grön aoch äro därunder så hårt tryckta till marken, att om växten drages upp ur jorden, böja de sig nedåt utmed jordstammen. Blomningen hos Geum rivale börjar redan i maj, under det G. urbanum först blommar under högsommaren.
Tavl. 304. Fig. 1 jordstam med rosettblad och stjälkbaser, 2 blomställning, 3 blomma med de främre foder- och kronbladen borttagna (2/1), 4 pistill (4/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
