Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En nordlig art, som hos oss har sin sydgräns ungefär vid 60° n. br. (utefter en linje från sjön Mjösens nordända genom Värmland till Stockholm). Den finnes i hela Finland och är i Skandinavien allmännast i norra delen, även i fjällen, och växer där på fuktig gräsmark, som under sommaren upptorkar, dikeskanter, renar, skogsfällor m. m. Dess hemland är f. ö. mycket vidsträckt, ty den finnes i n. delen av Ryssland, Sibirien och Nordamerika. -- Denna växt är vår minsta och spensligaste, men säkert också sirligaste Rubus-art. Kronbladen äro vanligast mörkt rosenröda, de 3-fingrade bladens skivor ofta nästan rutformiga, frukten slutligen mörkröd eller svartröd. Bland alla våra bärväxter är denna den mest berömda för fruktens utsökt fina arom och smak ("en förening av hallon. och smultronsmak"), ja, man kan sätta i fråga, om hela den tempererade zonen runt om norra jordhalvan har någon vild växt, som lämnar ett så läckert sylt och ett doftande vin, som denna. I detta avseende äro dess medtävlare snarare att söka i de nordliga än i de sydliga delarna av denna zon, ty det är bekant, att de ätliga frukternas arom och sockermängd är störst under de breddgrader som hava ljusa sommarnätter och där växten kan arbeta under hela dygnet, såsom t. ex. här i norden. Våra vanliga trädgårdsfrukter och bär bliva därför tämligen smaklösa i södra Europa. Åkerbären mogna icke eller med svårighet i mellersta Skandinavien och ännu mindre i södra Sverige. Ymnigast mogna de i Norrlands kusttrakter norr om Hälsingland och äro ej sällsynta i lappmarkernas skogsbygder. Mognaden infaller redan i augusti. I sin Flora Lapponica omtalar Linné som skäl för sin långa skildring av denna växt, att den under hans äventyrliga lappska resa "med sina bärs vinlika nektar många gånger återeldat honom, då han nästan dignade av hunger och trötthet".
Tavl. 310. Fig. 1 växten i naturlig storlek, 2 blomma av blekröd varietet, 3 åkerbäret (1/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
