- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Reference, Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Häckvicker Förra Nästa Index Innehållsförteckning

319. Häckvicker, Vicia sepium L.

N. Gjerdevikke. F. Aitovirna ("gärdes-").

En ängsväxt, lika allmän som kråkvickern och liksom den utbredd över hela norden, men vanligast på mera frodig ängsmark och beskuggade ställen. Den igenkännes på sina violettröda blommor i korta, 3-5-blommiga klasar och de svart baljorna. Bladens grönska är ren och djup, och växten till hela sin form en av de behagfullaste inom släktet. Vi dröja här för att närmare betrakta ett Vicia-blad, som i sin helhet är mycket fulländat både till formbildning och förrättningar. Varje blad består av följande delar: ett gemensamt skaft, ett stort antal småblad, som genom en led sammanhänga med skaftet, ett grenigt klänge, och slutligen tvänne små stipler. Dessa sistnämnda, fig. 2, hava på sin undersida hos denna art en liten rund grop med svartröd omkrets. Vid en sådan grop finner man nästan alltid ett antal små myror samlade, som i stillhet njuta av dess honungsavsöndring, men komma i livlig rörelse då de oroas. Här se vi alltså vildningar av det slag, som kallas extraflorala nektarier (se sid. 46 och nr 314), och tack vare dessa finnes alltid på Vicia sepium en liten garnison av myror, som låta trakteringen väl smaka sig och till ersättning åtagit sig att bevaka växten mot angrepp från djurvärlden, ty de tveka ej ens att göra fron mot en människa, som kommer som fridstörare. Allt efter som stjälken tillväxer och får nya blomställningar, får den också nya blad, som frambringa friska stipelnektarier, och myrgarnisonen rycker då högre och högre upp, så att de små vaktposterna alltid finnas i blommornas närhet, men dock icke besöka eller skada dessa. En uppkrypande insekt lär svårligen lyckas att nedifrån uppnå blommorna, då däremot ingenting hindrar de flygande honungssamlarna att genom luften slå ned på blommorna. Hos häckvickern hava bladen den mångdubbla uppgiften att vara näringsorgan, klätterorgan och, genom sin samverkan med myrorna, skyddsorgan för blommorna.

Tavl. 319. Fig. 1 stjälkens topp i blom, 2 stjälkled med stiplerna och bladskaftets bas (3/1), 3 blomma (2/1), 4 balja (1/1), 5 frö (1/1 och 4/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:06:01 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free