Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En stor och grov ört med 1 - 1 1/2 m långa, liggande eller uppstigande stjälkar. Den är tämligen sällsynt och anträffas i s. och mell. Skandinavien på lundbackar och bland buskar. På bladens bittersöta, något laklitsartade smak hänsyftar namnet "backsöta". (Se även folknamnen på nr 75 stålörten!) -- Släktet Astragalus, ett av de största inom denna familj och särdeles artrikt i ö. Europa och Orienten, men här i norden fåtaligt representerat, har parbladiga blad med ett udda ändblad i spetsen. Baljans hålighet är delad i 2 rum därigenom, att frukbladets mittnerv utefter hela sin längd är tryckt in i fruktrummet och genom en hinnvägg sammanhänger med den mitt emot belägna fogen eller fröfästet, fig. 4. Fröna äro bönformiga med så djup inbuktning, att de likna en hake eller klo (därav "kloärt").
Tavl. 321. Fig. 1 blad och blomklasar, 2 blomma (2/1), 3 balja (1/1), 4 d:o i tvärsnitt (3/1), 5 frö (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
