Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En sällsynt skandinavisk växt, allt sedan Linnés skånska resa blott känd från Skånes kuster, där den särskilt växer ymnigt på flygsandsfälten och drivorna i Vittskövle-trakten. Någon gång anträffas den även på barlast på andra ställen av Sveriges östersjökust. Den är en utpräglat psamofil växt, avpassad för livet i flygsandsjordmånen, eller, såsom ordet betyder, en "flygsandsälskande" art, ett namn, som dock måhända säger för mycket, ty växter trivas på en dylik jordmån, därför att de framförr andra äro i stånd att där uthärda sin tillvaro. Benämningen psammofyt eller sandväxt (se sid. 21) är därför att föredraga. Sandkloärtens underjordiska stammar äro mycket långa och rikt förgrenade till vitt krypande och djupt nedträngande utlöpare, och rötterna gå på djupet ned till de sandlager, som hållas fuktiga av grundvattnet. Stjälkarna äro däremot helt korta (1-2 dm långa) och ofta nedtryckta eller utbredda över sanden, så att blott de blombärande topparna äro böjda upp över marken; bladen äro merendels rännformigt hopvikna, så att blott den vitludna undersidan synes men översidan döljes och skyddas. Även baljorna äro vitludna. Dessa anordningar hos de ovanjordiska delarna åsyfta att trygga växten mot temperaturväxlingar och vattenförlust på den vindöppna, ofta överdrivet ljusstarka och upphettade ståndorten i flygsanden.
Tavl. 322. Fig. 1 stjälkar med blommor och frukt, 2 balja i tvärsnitt, 3 frö (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
