- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Reference, Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Norna Förra Nästa Index Innehållsförteckning

416. Norna, Calypso bulbosa (L.) Oakes.

F. Neidenkenkä ("jungfrusko").

En av våra egendomligaste orchideer och till sin organisation ganska isolerad i förhållande till de övriga i vår flora. Nornan är dessutom utpräglat nordlig; inom Skandinavien finns den endast sällsynt h. o. d. i norra Sverige (Jämtland, Ångermanland, Västerbotten och Lappland) där dess hemvist är skuggiga och fuktiga ställen i barrskogar; i Finland har den likaledes en spridd och sparsam utbredning; dessutom finns den i norra delen av Ryssland, Asien och Amerika.

För så nordliga trakter blommar nornan mycket tidigt, redan i maj eller början av juni, och således under snösmältningstiden. I likhet med ett stort antal tropiska orchideer har nornan en hård och fast, lökformig uppsvällning vid stjälkbasen (en knölstam) och därbredvid kvarsitta de äldre knölstammarna från de föregående åren. Varje sådan knöl har en enda tjock trådrot och ett par hinnaktiga slidor samt i spetsen ett enda näringsblad med mycket bred, på längden veckad skiva. Därnäst följer den korta stjälken med några vitaktiga, rörformigaslidor, och slutligen en ensam blomma med ett litet skärmblad av skär färg. Denna blomma är så starkt bakåtböjd eler omstjälpt, att läppen blir vänd nedåt, liksom hos Orchis och andra orchideer, där samma ställning emellertid är åstadkommen därigenom att fruktämnet är omvridet. Bland våra orchidé-blommor är Calypso-blomman en av de största. Den har svag, angenäm vaniljdoft. Läppen visar en antydan till tvådlning på tvären; den har en skålformig, av täta bruna fläckar tecknad basaldel, lik hypochilen hos Helleborine (nr 413), men här fördjupad framåt till en tvåkluven pung eller kort sporre, vilket förskaffat denna växt namnet "jungfrusko" eller "-toffel"; den återstående delen av läppen är av helt annan färg, skär med en gul hårtofs, och bildar en platt skiva, det egentliga skyltorganet i blomman. Alla de övriga kalkbladen äro inbördes lika, av jämnbred form och klar rosafärg, omgivande liksom strålar den starkt utvecklade pelaren. Själva pelaren är på sidorna utvidgad till ett brett, kupigt blad av svag rosafärg.

Denna lilla växt äger sålunda en överraskande skönhet, och om man tillika besinnar dess nordliga hemvist och dess ensliga tillvaro i den dystra sumpskogen, så läser man en del av dess historia från urtid och nutid i namnet Calypso, som den bär efter den sköna, övergivna nymfen på ön Ogygia, odödliggjord genom den homeriska berättelsen om Odysseus' irrfärder. En ung, bortgången naturforskare, som tjusades av denna underbara blomma, har under signaturen St. Lpt efterlämnat följande rader: "Kalypso var dotter av Atlas, himmelsbäraren, som långt borta i väster ägde rika trädgårdar med blomkalkar och frukter av guld. Där forstrades hon i naturens sköte och i kretsen av sköna medsystrar. Men en dag gjorde ödet ett slut på denna sällhet. Hon blev förflyttad till en fjärran ö för att i ensamheten känna saknaden efter sina förlorade väninnor. Naturpersonifikationen i den hellenska sagan har återgått till naturen, och bilden av nordens Kalypso är ej olik söderns. En annan Atlas, nordens fjällbygd, är nu hennes fader och fostrare. De skäraste färger kläda henne, liksom en kvardröjande återglans av österlandets morgonrodnad, i vars ljus en gång Kalypso frammanades ur naturen till ett personligt liv med nymfernas odödlighet och eviga ungdom. En gyllene pensel pryder den nordiska tärnans barm -- förvisso är den ett smycke från de forntida, härliga trädgårdarna i väster. Men liksom Kalypso fordomdags fick i ensamhet tråna efter sina systrar, de gudomliga nymferna, likaså lever i höga norden hennes namne, knoppas och förbleknar, utan att någonsin få skåda sina sköna fränder, som hava sitt hem i sydligare och sällare nejder." En annan botanist, en av våra främste florister, Göran Wahlenberg, mästaren till Flora lapponica och Flora suecica, har i detta senare verk år 1826, driven av sin hänförelse, ägnat en hel sida åt den sällsynta nornan i Lappland, därvid blommans framträdande om våren skildras med ett lika färgrikt språk, som Auroras, morgonrodnadens, uppvaknande målas av antikens stora skalder.

Tavl. 416. Fig. 1 växten i nat. storl. (tecknad av Olof Swartz efter ett finskt exemplar), 2 blomma i sin naturliga ställning, sedd bakifrån, 3 läpen och pelaren, sedda snett från höger sida (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:08:19 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free