Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Sandstarren och de fem närmast följande arterna höra till en avdelning av Carex, som blivit kallad Homostachyæ eller likaxiga. Blomställningen är ett toppställt, sammansatt ax, vars enskilda småax äro av ungefär samma byggnad som det monoika (eller androgyna) ensamma axet hos trubb- och loppstarren (tavl. 431); det översta småaxet är dock i övervägande grad eller ock rent hanligt. De nedre småaxen hava stora hölsterfjäll med bladskiva i form av en sylformig förlängning.
Fruktgömmet hos denna art, fig. 6, är utdraget till ett långt, plattat näbb, som på sin främre sida visar en längdspringa, beroende därpå, att detta blads kanter ej fullständigt sammanvuxit.
Sandstarren förekommer längs Skandinaviens havskuster på ställen med fin sand, från Uppland till Trondhjemsfjorden samt på Öland och Gottland. Den finnes även på samma slags mark vid de större svenska insjöarna. I flygsanden döljer den sin vågräta jordstam av ett snöres tjocklek; denna växer till en eller flera meters längd i rät linje några cm djupt, så att stråna och skotten sticka upp ur sanden i långa, raka rader. Jordstammen har något aromatiska och skarpa egenskaper (tydlig terpentinlukt), och dess dekokt nyttjades förr som urin- och svettdrivande medel.
Tavl. 432. Fig. 1 stycke av jordstammen med bladskott och stråbas, 2 strå med blad och blomställning, 3 hanblomma med skärmblad (5/1), 4 honblomma med d:o (5/1), 5 fruktställning, 6 fruktgömme i mognad (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
