- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Nature, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Vass Förra Nästa Index Innehållsförteckning

470. Vass, Phragmites vulgaris (Lam.) Druce.

N. Vandrör, Tagrör.

Alla de nordiska gräsen äro dvärgar i jämförelse med vassen, och endast få gräs på hela jorden kunna tävla med den i beståndens ofantliga utsträckning och fullkomliga frihet från inblandning av alla andra växter. Den ståndort, som vassen sålunda ensam behärskar, är det djupare vattnet längs stränderna av insjöar och havsvikar; dess täta bestånd kväva all annan vattenvegetation, då ju vassen uppnår en höjd av 5, någon gång ända till 7 m, varav ungefär hälften under vattnet med ganska tätt stående strån och skott, och blott en enda växt, sjösäven, har samma ståndort, växsätt och massvisa uppträdande. Säven bildar dock vanligen rena bälten på något grundare vatten och ssåledes närmare stranden, än "vassbänkarna" och "vassruggarna", men den inbördes förekomsten av dessa båda sällskapliga växter är mycket växlande. Sävbestånden äro mörkt blågröna med ljusbruna blomställningar, vassen har däremot en ljusare blågrå ton och mörkbruna eller svartvioletta vipor, som dock snart glänsa i silverfärg till följd av de långa, vita håren i småaxen (jfr Calamagrostis, sid. 377). Någongång ser man dock vass och sjösäv blandade, och vassen håller sig dessutom envist kvar i vatten, som uppgrundas, ja den växer på vallar och åkrar med fuktig mark invid sjö- och havsstränder, och den är t. o. m. anträffad på flygsand. Däremot tål den ej stark ström, som böjer ned skotten under vattnet och därigenom kväver bladen.

Vassen är utbredd över nästan hela jorden, om också ej överallt så ymnig som i vår sjörika och skärgårdsomgivna nord. En varietet i utlandet har stråna ännu tätare tuvade till kvastlika buntar.

Dess systematiska plats är inom vår flora tämligen isolerad. Till småaxets byggnad råder stor likhet med Festuca, utom att huvudaxeln är långt och fint hårig; blommornas antal i varje småax är ungefär 5, och härav är den nedersta en hanblomma, som icke omgives av hår.

Denna ymniga och högresta växt är av mycken nytta. Som ung duger den till foder. Avmejas den årligen, försvagas den dock, så att den kan försvinna. Som fullvuxen har den nästan vedartade strån, som visserligen äro mindre starka än bambu av samma tjocklek, men dock duga till pennskaft, visselpipor och enkla blåsinstrument, flöten m. m. och framför allt till taktäckning samt till beklädnad av väggar för att fasthålla murbruket vid rappning. Jordstammen kan efter torkning malas till ett ätbart mjöl, men blott som näringskälla för en viss tid. Insamling av vilda växter till födoämnen medför nämligen deras utrotning, även om de äro aldrig så ymniga. Endast växter, som årligen odlas, tåla att årligen skattas eller plundras på sina vegetativa delar. En motsatt metod är med ett tyskt uttryck "Raubban", plundrings- eller rovhushållning.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:09:33 1997 (runeberg) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordflor/470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free