Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knud Rasmussen. Noen minneord av A. W. Brøgger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knud Rasmussen
Noen minneord av A. W. Brøgger
Da budskapet kom om hans död vendte tankene atter tilbake
I til det gamle spörsmål som evig blir uten svar: hvorfor tok
döden nettop ham, som ennu var så strålende, levende og
ung. Ja, hvorfor tok döden de store unge gjennem historien, disse
som blev mere enn et stjerneskudd, en flyktig hilsen fra det evige,
disse som i virkeligheten efterlot sig et evig liv. Olav den hellige var
33, Schubert var 31, Niels Henrik Abel var 27. Det var de lykkelige
genier som döde unge.
Men det var det særlige ved Knud Rasmussen, at en del av hans geni
var nettop livsbekreftelse. Han hadde stoff i sig til et liv i hundre år.
Han hadde ingen alder, det var ingen grense han passerte eller en epoke
han avsluttet, da han for ikke lenge siden blev femti år.
En biografi av ham måtte tegne billedet av forskningskunstneren og
livskunstneren. Han var like meget begge deler. Hans ydelser som
polarforsker er rett og slett ufattelige ved deres veldige omfang, ved
spennvidden av energi, handlekraft og fantasi. Men også hans ydelser
som menneske var uten grenser. Aldri har jeg mött en venn som så
uavkortet gav og allikevel synes å ha uendelige ressurser. Det var
noe av arktisk veidelivs giede i hans mektige og strålende
menneske-lighet.
* * *
Andre har skrevet om hvad Knud Rasmussen har utrettet, og de
har kunnet vurdere det bedre enn jeg. Hvad jeg har sett i ham som
forsker — den mest enestående type som noensinde har eksistert —
har jeg försökt å samle i noen ord, da jeg skrev om hans store verk den
5te Thule-ekspedisjon. Noe av dette får jeg lov å gjengi her:
Da Knud Rasmussen for nu (i 1932) snart syv år siden vendte hjem
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
