- Project Runeberg -  Nordens kalender / 1936 /
22

(1931-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska kungamöten av Nils Ahnlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORDISKA KUNGAMÖTEN

bäck 1541, inskränker sig antalet nordiska kungamöten synbarligen till summa tre.
Två av dem tillhöra Gustav II Adolfs och Kristian IV:s tid, det tredje Karl
Gustavs och Fredrik III:s.

III.

»Han är mäkta trägen, vad det betyder», skrev Gustav Adolf till sin kansler
den 9 februari 1619 med hänsyftning på det personliga bjudningsbrev han nyss
mottagit från konung Kristian; förut hade ett lejdebrev i övliga former kommit
honom till handa. Man stod, föreföll det, vid en vändpunkt i förhållandet mellan
rikena. Sista resten av Älvsborgs lösen var erlagd, och sedan några dagar befann
sig fästningen vid Västerhavet ånyo i svenskarnas händer. Förslaget om ett
gränsmöte kom ursprungligen från Gustav Adolf själv; Kristian hade till en
början visat föga lust, men hans tvekan var nu fullständigt hävd: han önskade
detta möte. Hans inbjudan till Halmstad gällde även änkedrottning Kristina,
men då han undanhöll henne den titel av drottning över lapparna i Norrlanden
som hon alltjämt brukade, föredrog hon att stanna hemma, vilket ingalunda var
Kristian emot.

Den 25 februari nådde Gustav Adolf på sin ritt gränsen mellan Småland och
Halland, där en välkomstceremoni ägde rum. På danska sidan väntade två
riksråd, Holger Rosenkrans och Anders Bille, i spetsen för en ryttarfana. Sedan
orationer växlats — å svenskarnas vägnar fördes ordet av Johan Skytte — red
konungen över riksgränsen. Efter en mils ritt steg han i sin vagn och inbjöd de
danska herrarna att taga plats i denna. Ett stycke utanför Halmstad mötte
honom Kristian till häst, åtföljd av råd och adel samt två ryttarfanor i vajande
fjäderbuskar. Gustav Adolf steg nu åter till häst, och konungarna nalkades
varandra under full fältmusik. Man såg dem klättra ur sadeln och taga varandras
händer under alla tecken till vänskap. Danmarks kansler, Kristian Fris, höll
därpå ett tal å sin konungs vägnar. Denna gång svarade Gustav Adolf själv,
vänd till Kristian. Intåget i staden skedde i stor procession under kanonsalut;
fyrbollar uppkastades, borgerskapet sköt salvor vid stadsvallen. På gatan ljöd
»en härlig och skön musica», när tåget drog upp till slottet. Vid aftonmåltiden
intog Gustav Adolf högsätet, med sin värd till höger på längdsidan av bordet.

Tre dagar anställdes dans på slottet, i vilken båda potentaterna deltogo; flera
gånger sågos de omfamna varandra »utav hjärtat». De bevistade gemensamt
högmässan i stadskyrkan, varvid en dansk hovpredikant höll en predikan om
fred och endräkt. Under mötet var det strängt förbjudet att anstifta osämja.
En dansk adelstjänare, som ovisligen brukat munnen, blev vederbörligen hängd,
dock först efter svenskarnas avfärd. Denna ägde rum den 3 mars under samma
»magnificens» som vid intåget; konungarna gingo tillfots ett långt stycke, innan
de skildes utanför staden, och bjödo varandra omväxlande hedersplatsen till

2 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:49:26 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nordkal/1936/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free