Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1935 - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norden i935
I den följande diskussionen
om ämnet belystes frågan ur
dansk synpunkt av direktör E.
Boeck-Hansen, ur norsk av
överingenjör Edv. Svanøe och ur
svensk av direktör Assar
Gabrielsson.
Följande föredrag handlade
om »isbrytare och isbrytning»,
som för Finlands vidkommande
inleddes av ingenjör Bruno
Mustelin, med efterföljande
diskussionsinlägg av direktör Ii. P.
Christensen, Danmark, ingenjör
Øyvin Lange, Norge, och tekn.
dr. Ivar Herlitz, Sverige.
Dagen avslutades med Föreningen Nordens välkomstmiddag, där föreningens vice
ordförande professor Yrjö Hirn hälsade gästerna med följande andragande:
Mina Herrar!
På Finlandsföreningen Nordens vägnar ber jag att hjärtligt få välkomna alla våra gäster, herrar
medlemmar av Regeringen, representanter för stadsmyndigheterna, för våra tekniska organisationer,
Nordens gynnare och vänner och — jag får väl säga framförallt — de utländska och inhemska deltagarna
i ingenjörsmötet. Det är med beklagande jag här företräder föreningens ordförande, som själv av
familjesorg är förhindrad att deltaga i vår fest. Senator Stenroth har sänt mig ett telegram, som jag ber
att få uppläsa: »Förhindrad närvara sänder min aktningsfulla hälsning till deltagarene i ingenjörsmötet
uttalande min livliga förhoppning därom att mötet kunde i sin mån bidraga till smidande av ett nytt
spann i den brobyggnad som bör andligt och materielt allt starkare sammanbinda de nordiska folken.
Stenroth.»
Och så ville jag, till vår ordförandes telegram, för egen del få foga några ord, som hälsning till våra
nordiska gäster.
Jag känner mig klen, och ett grand förbryllad, vid att tala till ingenjörer, därför att mitt eget
arbetsfält, konsten och litteraturen, ligger så långt från det på vilket Ni, mina herrar, öven Eder verksamhet.
Men jag tror samtidigt att jag, med minst lika stor uppriktighet som någon annan, kan frambära min
hyllning till Eder, därför att jag mottagit min uppfostran under en kulturperiod, då den konstruerande
teknikens arbete ställdes högt, och t. o. m. var föremål för en nästan svärmisk beundran, på de håll
där man ägnade sig åt estetiska studier. Vi som voro unga under det nu så förkättrade 1880-talet sågo
stora förebilder för konstalstringen i de visserligen numera längesedan överträffade, men då så
imponerande ingenjörskonstruktionerna: maskinhallen på Marsfältet och det trotsigt himlastormande tornet
ett stycke därifrån. Vi lärde, i våra stora diktares verk, hos Ibsen, Björnson och Kielland, oss beundra
en modern hjältefigur, den livsmodiga framtidsmannen, som byggde vägar, slog broar över floder och
dalar, och reste hem för människan att bo i. Och vi ha i vårt eget land fått se huru ett arbete som Edert
har omgestaltat livet, och till den grad gett en ny karaktär åt dess yttringar, att det är som om landets
färg skulle tona fram med en annan innebörd än förr. Ty är det bokstavligen icke så att våra furor
susa om att det är de, som trygga folkets välstånd, och att våra forsar bära kraft över bygderna, och
bringa ljus in i de tusen hemmen. Vi förstå att tacka för allt vad det vita kolet skänker oss, där det
bringas upp ur vattenvirvlarna, än med större, och tyvärr också än med mindre varsamhet gentemot
den landskapsskönhet, genom vilken forsen fordom brusade fram som en outnyttjad kraftkälla.
Vi som äro lekmän på Edert fält, ha även förstått att uppskatta den syn, som skall komma att möta
Eder under Edra exkursioner de närmaste dagarna: anblicken av dessa sunda, propra, luftiga bostäder,
som i industrisamhällena byggts åt arbetarna, av hemmen och skolorna, där nationens rikedom, friska
barn, fostras upp till att bli vakna och ansvarsmedvetna medborgare. Där Ni, mina Herrar gått fram
i landet, där har ett folkbildningsarbete blivit utfört, för vars direkta och indirekta resultat vi alla ha
att böja oss. Och inför dessa resultat påminna vi oss —• jag menar alltfort vi som höra till min
åldersklass — vad vi i vår ungdom läst av Herbert Spencer, civilingenjören, som byggde järnvägsbroar på
i3 193
Mötesdeltagarna under exkursionen församlade framför
kontoret å Kaukas Bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
