Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Snellmans Stockholms-år av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. V. Snellmans Stockholms-år
Frej a-kretsen, ställde Snellman sig i opposition icke blott mot Almqvist utan
också mot hela Aftonbladsradikalismen.
Efter återkomsten från Tyskland tog Snellman med samma iver del i en
annan av de strider, som upprörde det svenska kulturlivet. Men denna gång
kom han att stå på samma sida som Aftonbladet.
Det var Strauss-striden. Lars Hierta, Aftonbladets redaktör, hade
sommaren 1841 i svensk översättning låtit utgiva en bearbetning av den tyske
filosofen och teologen Strauss’ arbete Das Leben Jesu. Strauss ville i detta
arbete visa, att den kristna religionen i sin rena form vittryckte samma
sanning som den hegelska filosofin på tänkandets väg funnit. Men då bibelns
berättelser om Jesus och den på dem byggda kyrkliga läran innehöllo en
mängd drag, som icke kunde bringas i överensstämmelse med den hegelska
idéläran, förklarade Strauss detta sålunda, att evangelierna upptagit en mängd
myter, som icke återgåvo den historiska sanningen. Den svenska boken blev
åtalad för förnekelse av den rena evangeliska läran men efter en sensationell
rättegång frikänd.
I denna fejd blev Snellman Aftonbladets och Hiertas förnämsta
bundsförvant. Detta berodde på att Snellman i religiöst hänseende intog en långt
mera radikal ståndpunkt än i politiskt. Filosofin representerade för honom
en högre art av sanning än religionen; religionens begrepp borde därför
bringas till överensstämmelse med filosofins. Han delade sålunda Strauss’
grunduppfattning om religionens och filosofins förhållande till varandra, om
han också icke var ense med denne om enskildheterna av hans bibelkritik.
De ortodoxa svenska angreppen mot den tyske filosofen kommo hans
stridshumör att flamma upp. Han är ingen spirituell ocli elegant polemiker, men
han har en skarp logik och en tung kraft i sina klubbslag. I en rad av
artiklar i Freja kräver han, att de religiösa föreställningarna utvecklas så att
de motsvara tidens filosofiska uppfattning, och i samband därmed angriper
han skarpt den för tidsrörelserna likgiltiga svenska teologin. Men dessutom
fördömer Snellman åtalet ur allmän toleranssynpunkt och kräver full
tryckfrihet i teologiska ämnen, frihet för den enskildes övertygelse inom kyrkan
och medborgerliga rättigheter för medlemmar av alla kristna kyrkor — längre
går dock icke hans fordran på religionsfrihet.
Strauss-striden var det första tecknet på en vaknande religiös liberalism i
1800-talets Sverige. Snellman var en av dess första betydande förkämpar.
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
