Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 19—20
- Teknik och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Teknik och Kultur.
[1]
Alla ha vi en förnimmelse af att vi lefva i en period, som står
vid sidan af de mest betydande, som kulturhistorien har att uppvisa.
Ingen torde väl vilja utbyta vårt, teknikens århundrade, mot konstens
århundrade under Perikles. Visserligen fins det filosofer och ästetici,
som skåda föraktfullt ner på vårt århundrade med dess maskiner,
apparater och automater som på en barbariets tidsälder, då metallen, den
torra matematiken, den själlösa mekanismen äro förhärskande. Men vi
stå inför en grundlig förändring af dessa åsikter. Vi skola otvifvelaktigt
snart inse, att tekniken måste föra oss till en världsåskådning, som i
storslagenhet, djup och sedlig hållning låter jämställa sig med
människoandens skönaste tidsåldrar. Vi få framför allt icke förglömma, att
vetenskapen öfverlefver sig själf, om den i prästerlig otillgänglighet skådar ned på
tekniken, hvarfrån den tror sig lika mycket skild som konsten från
handtverket. Ty tekniken, som man har att beteckna som använd vetenskap,
har genom sina praktiska försök och sina på nyttan riktade försök ofta
skyndat före vetenskapen. Så skulle läran om elektriciteten icke än på
länge befunnit sig på sin nuvarande höga ståndpunkt, om icke den
rastlöst framåtskyndande tekniken än sporrat forskaren, än ryckt honom med
sig i raskare fart, än öfverflyglat honom. Vi fatta, att filologen
förmenar sig se en oändlig klyfta mellan grofva sotiga maskiner och den
graciösa form, i hvilken en Plato behandlar odödliga tankar, rytmen,
hvari en Homerus invaggar sina hänförda åhörare, i den upphöjda
sedlighet, till hvilken en Sofokles höjer sina åskådare. Men ligger icke i
teknikens verk en lika stor tankens rikedom, en liknande storslagenhet i
medlen. Vi behöfva endast tänka på bron, hvilken är projekterad öfver
kanalen vid La Manche, som af sammanlagdt 38 kms längd skall förbinda
fastlandet med det britiska öriket. På väldiga djupa pelare hvila utsprång
af en half kilometers längd. Eller låt oss tänka på underhafskablarna,
som med blixtens snabbhet öfverföra ordet på oerhörda sträckor och
sinsemellan förena de aflägsnaste människobröder! Telegraftråden,
järnvägen och måhända äfven snart luftskeppet slå broar öfver afstånden,
rycka människorna närmare hvarandra och bibringa oss öfvertygelsen, att
vi alla bilda en stor familj och att det är är plikt att stå tillsammans
i nöd och faror och samverka till mänsklighetens stora kulturändamål
och uppgifter. Samma öfvertygelse omfattades visserligen af filosofien
för länge sedan och poesien förstod att prisa den med vältaliga ord.
[1] Ur Die Zeit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:07:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1895/0775.html
