Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några skildringar från ett af jordens oroscentra, af D. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kan måhända synas förmätet att om en så med
lärdomens nimbus omgifven man som prof. Piehl säga,
att lian som författare förkofrat sig; men denna vår
iakttagelse gäller ej lians vetenskapliga skriftställen, om
hvilket vi ej äro kompetenta att döma, utan de populärare
alstren af hans penna. Vi finna nämligen, att både hans
framställningssätt och stil, hvilka i det år 1895 utkomna
arbetet På Nilens stränder voro besvärade af en viss
tyngd eller kanske snarare en krystad ledighet,
väsentligen förbättrats i hans nyligen utgifna Bilder från
Egypten. I dem har författaren stundom höjt sig till verkligt
mästerskap i populär framställningskonst, hvilket är sa
mycket mér att beundra, som hans ämnen ju ingalunda
höra till dem, som äro lätta att popularisera. Väl veta
vi, att det en och annan gång lyckats de hängifna
beund-rarne af det gamla Egypten att därifrån framställa
bilder så verklighetstrogna, att vi utan svårighet kunna lefva
oss in i dessa aflägsna tider; men en Ebers’ fantasi och
begåf-ning äro sällsynta, och i allmänhet torde det vara mycket svårt
för forskare, som arbeta med så lärda och hela deras
skarpsinnighet fordrande apparater som egyptologiens, att sänka sig
till ett för gemene man afsedt skriftställeri. Prof. Piehls
bemödanden i denna riktning äro följaktligen så mycket mer
erkännansvärda, som han vänder sig till en publik, den
svenska, hvilken, såsom våra bokförläggare nogsamt torde
kunna intyda, föga uppmuntrar kulturhistoriska
litteratur-alster, de må nu beröra Egypten eller andra land. Följde
många af våra lärde prof. Piehls exempel, skulle utan t vi
f-vel en förändring till ett bättre inträda, och i väntan därpå
hoppas vi, att vår hittillsvarande ende egyptolog ur sitt
vetandes rika skattkammare vill skänka oss många fler
skildringar af det slag, genom hvilket han sökt vidga var
kunskap om och väcka vår kärlek till faraonernas gamla
land.
Innan vi lämna prof. Piehls bok, tillåta vi oss en
anmärkning. Den rör en obetydlighet, en typografisk
egen–domlighet, men den har trädt oss till mötes med nästan
komisk verkan. Det förefaller, som om något af den djupa
vördnad, de gamla egypterna hyste for sina med gudarne
stundom likställda härskare, i viss mån äfven besjälade
deras nutida svenske krönikör. Prof. Piehl torde hafva all
anledning att vara kronprinsessan Victoria, det egyptiska
museets i Upsala hägnarinna, tacksam, och det är utan
tvifvel på sin plats att gifva denna tacksamhet uttryck:
men att, såsom skett på sid. 51, härför använda särskilda
stiltyper och med feta och kraftiga kapitäler mäta det
“höga“ i den furstliga gynnarinnas ställning, förefaller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
