Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om olika arter af brottslingar, af Fredrik Sundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
legitimerar eller fördömer den politiska rörelsen — en ren
numerisk princip som vi se.
Då reformen omfattas med entusiasm af flertalet, då
den ej stöter på misoneism, det är tecken till att
fenomenet ej är patologiskt; och det visar därjämte att
revolutionen i verkligheten ingalunda är ett politiskt brott.
Faktiskt: Det första vilkoret för att en handling skall
uppfattas som antisocial, d. v. s. som en förbrytelse, är att
den företagits af en minoritet. Grillar flertalet den, är det
ej längre frågan om ett brott, då föreligger en normal
handling.
En annan klass af brottslingar utgöres af förbrytarne af
passion. Det är vanligen en man med ett fullkomligt
hederligt lif bakom sig, utrustad med ett öfverdrifvet känsligt
lynne, hvilken, under intryck af någon mot honom
begången oförtjent oförrätt, själf skaftar sig rättvisa. Ursinnig
öfver en svår förolämpning begår han exempelvis ett dråp.
Förbrytaren af passion blir aldrig recidivist; hans brott är
en fullkomligt enastående händelse i hans lif. Visserligen
innebära ej förbrytelser begångna under sagda förhållanden
någon allvarlig fara för samhället, men själfklart är, att det
senare ej kan tillåta individen att utöfva en af dess egna
funktioner.
En tredje klass bildas af de vansinniga brottsling arne.
En sådan är brottslig endast i samma bemärkelse som
ett djur, hvilket gör skada. Väl kan en vansinnig ledas
af samma bevekelsegrunder, som den normala, men
samtidigt influeras han af motiv, egendomliga för honom, hvilka
ej af oss kunna uppfattas.
Den politiska brottslingen är lätt att känna igen,
förutsatt att politiska fördomar ej förefinnas vid bedömandet;
samma är förhållandet med förbrytaren af passion, då vi
känna hans historia. Vanligen erbjuder det ej heller stor
svårighet att konstatera vansinne hos en förbrytare, som
år vansinnig i detta ords strikta och så att säga legitima
bemärkelse d. v. s. intelligent vansinnig. Men just i och
med denna kategori hafva vi hunnit till en punkt, där det
är omöjligt att röra sig med samma klarhet och säkerhet
som hittills. Vi nalkas förbrytarne i egentlig bemärkelse.
För att visa osäkerheten på detta öfvergångsstadium
anför dr. Ellis några ytterst intresanta exempel:
“W. T. är en pojke på femton år, liten till växten och
ful, han har låg panna och litet hufvud, bakhufvudet mest
utveckladt, trumpet utseende och fel på venstra ögat. Hans
far och mor äro friskt och nyktert folk, en hans farbror
afled på ett, hospital och en tant begick själfmord.
Gossen hade konvulsioner, då han var 18 månader och lärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
