Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Chartismen, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
den blott vann en liten del af arbetarmassan — helt visst
dess i sedligt afseende högst stående och mest offervilliga
element —. inträffade på en gång på slutet af trettiotalet
* bildandet af ett mäktigt arbetarparti.
Vid den kraftiga folkrörelse, hvilken .1832 genomdrifvit
rösträttsreformen, hade arbetarne af den liberala bourgeoisen
förts med i fält. Om också reformen, så som sakerna då
stodo — märk att det närmast gälde att skaffa rösträtt åt
ägare af hus värderade till minst 10 pund sterling! —
endast kunde göra medelklassen röstberättigad, så ansågs det
dock såsom afgjordt, att äfven arbetarne senare skulle föras
fram till delaktighet och öfver hufvud för framtiden bättre
än hittills uppmärksammas vid lagstiftningsarbetet. Den
nya fattigvårdslagen visade redan tydligt nog, huru
grundligt arbetarne bedragit sig i sin tillit till bourgeoisien. Då
nu ytterligare i parlamentet en motion från yttersta vänstern
om utvidgning af kretsen af röstberättigade med
öfverväl-digande majoritet tillbakavisades och reformen af de
liberales ledare, lord John Russel, förklarades för definitivt
afslutad, sammanslöto sig arbetarne till en förening för att
genom en ny folkrörelse framkalla ännu en rösträttsreform.
I spetsen för denna förening stod den 1837 grundade
“Londons arbetareförening“, som uppställde följande =—
ursprungligen af radikalerna formulerade — program: allmän rösträtt,
sluten votering, proportionerliga valkretsar, afskaffande af
förmögenhetscensus för parlamentskandidater och arfvode åt
de deputerade. Detta program betecknades som den nya
grundlag (“charta“), hvilken skulle tjäna arbetareståndets
intressen liksom magna charta tjänat de förnäma och rika
klassernas: och sedan dess benämnas anhängarne af detta
program “chartister“. Man får för öfrigt icke låta bedraga sig af
programmets rent politiska karaktär: ty man hade
uttryckligen afsett dessa fordringar endast som medel till uppnående
af sociala mål, — på samma sätt som den allmänna, lika
och slutna rösträtten ett fjärdedels sekel senare gällde som
närmaste mål för den tyska arbetarrörelsen. Sålunda heter
det t. ex. i det första upprop, hvilket Londons
arbetareförening riktade till hela rikets arbetare (1838): “Om vi
kämpa för likstäldhet i politiska rättigheter, så sker det icke
för att befria oss från en orättvis skatt -eller för att
åstadkomma en öfverflyttning af rikedom, makt och
inflytande till fördel för ett eller annat parti. Vi göra det
f ör att blifva i stånd att täppa källan till vårt sociala elände,
för att genom framgångsrika medel förebygga, i stället för
att genom orättvisa lagar straffa". Och än mera
karaktäristiskt uttryckte sig metodistpredikanteii Stephens, en af
chartismens mest betydande agitatorer under denna tid:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
