Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dramatiska och lyriska Röntgenfotografier, af Fru Louise ****. I—II - I. Fru Louise Fahlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
tiskt skönt, men fann å andra sidan att den där vaggande
höftgången nog hade sitt lilla pikanta, behag. Herrarne ha
nu en gång sin ästetik för sig. Och råkar jag —
naturligtvis alldeles ofrivilligt — att låta den reflexionen
undfalla mig, att det där moderna tragiska maneret att vända
ryggen eller profilen åt publiken inte är fullt klädsamt för
hennes yppiga apparition, så fäster han intet afseende
därvid. Hittills ha alltså alla mina små stickord och repliker
studsat kraftlösa tillbaka mot hans beundrande minne.
Han har nämligen ett ovanligt godt minne för alla de
vackra fruar och flickor, han engång i tiden egnat sin
beundran, och omfattar dem med en aldrig svikande
che-valeresk och vänskaplig sympati. Ännu den dag i dag ser
han ock i Dramatiska teaterns fru Fahlman
hufvudsakli-gen den fru Fahlman, han en gång beundrat som
Boccaccio, Lilla slarfvan och Messalina. Kan ni tänka er
Dramatiska teaterns enda fungerande tragedienne, Dramatiska
teaterns gråtande Odette som Boccaccio?
Jag har mycket svårt att göra det i blotta tanken? Är
det inte något vådligt komiskt. Men så är det också sexton
år sedan dess. Det var i Göteborg, då den alltid i stor och
imposant stil gående herr Hillberg celebrerade sin korta,
men . så mycket mer pompösa teaterdirektörsskap, då
teaterlegenden förmäler om honom, att han lät brefven
frambäras till sig på silfverbricka. Vid ett tillfälligt besök i
Göteborg råkade min man få se fru F. som Boccaccio och
tyckes sedan dess vara för tid och evighet fängslad vid
hennes triumfchar. Han vill visserligen inte ikläda sig
nå-gon särskild garanti för den oklanderliga renheten i
into-nationen eller röstens omfång, men hon var, påstår han,
och det kan jag nog tro, en rask och hurtig Boccaccio,
tjusande vacker, och sådana ben, ah sådana charmanta ben!
Han talar om dem med en extas, som vore på sin plats
inför en af antikens skönhetsmättade gudomliga
mästerverk och som t. o. m. öfverträffar den hänförelse,
hvarmed min unge syssling på mödernet, underlöjtnant vid
skånska husarerna, brukar expektorera sig öfver sin
Clär-chens fina framben. Men han, han är skåning af adlig
extraktion och Clärchen är fallen efter den fräjdade
Winchester och lady Douglas samt har förskaffat honom ett
par hyggliga kapplöpningspris, och då har man ingenting
att säga. Jag har emellertid försökt lägga någon sordin
på min mans öfversvallande entusiasm för fru F:s
charmanta Boccaccio-ben, genom att i mycket -superlativa
ordalag påminna om operettstjärnan af första ordningen
Anna Pettersson som kornetten i Tiggarstudenten, Garat,
Boccaccio etc. och , om den lilla stjärnan fru Berg som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
