Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dramatiska och lyriska Röntgenfotografier, af Fru Louise ****. I—II - II. Några herrar vid Dramatiska teatern m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
råhet och hänsynslöshet, som i icke ringa portioner funnos
hos honom. Fritz Arlbergs hela lif var en hymn till guden
Eros. Om man hellre så vill, skulle man kunna likna hans
lefnadssaga med en rik kollektion “nouvelles amoureuses
et contes drolatiques."
Från Fritz Arlberg, de svenska teatrarnes lyriska Don
Juan under senare generationer, går tanken lätt öfver till
honom, som skulle kunna kallas deras dramatiske.
»En skål för cle sköna i Spaniens land
Jag troget har älskat er alla.»
sjunger Viktor Hartman i sin glansroll Don Cæsar de
Ba-zano, och gudarne må veta, om inte, med ett par af de
lokala förhållandena och beständighetsgraden betingade små
förändringar, han skulle nu, när han, som om ett par år
fyller sextio år, ser tillbaka på sitt amoureusa lif, kunna
utan egentlig själfförhäfvelse sätta de orden som devis
under sitt porträtt.
Viktor Hartman och Gustaf Fredrikson äro vid teatern nu
ensamma kvar från den period jag förut talat om. Båda ha,
som vi veta, hvar i sin genre varit bland den generationens
prydnader och representativa artister. Man börjar nu
visserligen emellanåt få höra insinuationer om att Gustaf
Fredriksons talang, sprirituelt pointerade replikbehandling
och vårdslöst lediga elegans numera skulle något
karakteriseras af samma egenskaper, som Ibsen omtalar förefinnas
hos herrskapet Borkmans möbler och tapeter eller af “falmet
pragt" och “falmede, afblegede farver". Men ännu
innehar han dock en upphöjd position i den allmänna
uppfattningen både som konstnär och sällskapsmänniska. Viktor
Hartman däremot har kommit mera, i skymundan, så att
säga öfverlefvat sig själf som konstnär och vid Dram.
teatern sjunkit ned till en biperson utan inflytande. De flesta
ungdomarna vid våra teatrar ha nog alldeles förgätit hvad
han som konstnär varit och äro tvifvelsutan benägna att
med stor öfverlägsenhet se ned på honom i följd af de
obetydliga roller, som emellanåt öfverlämnas åt honom.
Det är emellertid ingen af dem, som hittills visat sig
besitta de egenskaper, hvilka gjorde Viktor Hartnian så
angenäm och förträfflig i synnerhet i komedier och lustspel.
Det är alls icke sagdt, att de kunna som han roa sig
duktigt och ändå arbeta. Jag har ännu ett lifligt intryck af
det hurtiga och friska i hans uppträdande liksom af
naturligheten och det goda humöret i hans spel. Jag såg
honom äfven förträfflig och bra i allvarliga och känslofulla
roller, men bäst har han ändå alltid varit som munter
älskare och bonvivant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
