Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Intra et extra muros, några betraktelser öfver kulturens offerväsen, af Antecaptivus. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9i
skulle vilja se fångar, som förr tillhört högre
samhällsklasser, arbeta i en trampkvarn efter engelskt mönster, att låta
dem t. ex. utföra öfversättningsarbete, men anfallen hafva
t. v. åtminstone lämnats obeaktade. Man har sagt, att ett
dylikt medgifvande är ett undantag från den likhet inför
lagen, som bör vara absolut gällande i straffanstalterna,
men då skulle det ju också vara en orättvisa att t. ex. låta
skomakaren blifva vid sin läst äfven i fängelset eller
använda hvilka handtverkare som helst i deras yrken. Då
det därjämte bör vara fängelsets sträfvan att göra
strafftiden så fruktbringande som möjligt för fångens framtida
utkomst, kan det ej anses orätt att gifva honom tillfälle
att förkofra sig i göromål, som kunna blifva honom till
afsevärd nytta, äfven om de tilläfventyrs också skulle kunna
bereda honom något nöje. Den bildade mannens ställning
både i fängelset och efter utträdet därur är dessutom,
särskildt om man tager i betraktande det rikare mått af skam
och förakt, som kommer honom till del, så ojämförligt
mycket svårare än deras från en lägre samhällsställning
utgångna, att han väl kan behöfva denna minskning i
straffet, om den är någon. Högsta vederbörande skulle
nog helst se att dessa litterära arbeten begränsades inom
deras älsklingsfack, men då värfvet att skaffa fångarna
arbete, uteslutande tillhör fängelsernas direktörer och dessa
ofta nog i detta hänseende hafva att kämpa med stora
svårigheter, har det händt, att Ebers och Jules Verne, ja
till och med Dickens till lycka för fången och till heder
för den bestämmande arbetsledaren kommit på
arbetsbordet. Månne ej för öfrigt, i förbigående sagdt, just Dickens
och särskildt hans Oliwer Twist och A tale of two cities
skulle vara af mer förädlande inflytande på fångens själslif
än t. ex. Bock’s Lifvet den enda hemligheten eller andra
pekoral? — Att lefva med Dickens, den store
människo-kännaren, är alltid härligt, men i fängelset är dét en
verklig lycka, som minskar bitterheten och väcker försonliga
tankar och goda förèsatser. Då löpa till och med
fängelsets timmar för fort, och fångens sinne fylles af
tacksamhet mot dem, som med öppen blick för sitt kalls
humanitära kraf beredt honom glädje i tillvarons elände.
Förströelserna äro för öfrigt få. De skola ju ej vara
några alls, men trots den afspärrning och ensamhet, hvari
fången lefver, har han likväl ett och annat tillfälle att göra
iakttagelser på andra föremål än sitt eget jag. Om han
har sinne för att studera människor, står ett ganska rikt
undersökningsmaterial till hans förfogande, ty fängelsets
tjänstemän och bevakningspersonal äro talrika, och under
den s. k. gårdgången har han äfven tillfälle att betrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
