Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Intra et extra muros, några betraktelser öfver kulturens offerväsen, af Antecaptivus. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
digheter eller äro tillkännagifvanden om gudstjänsten och
den lekamliga födans sammansättning eller råd att “undfly
krogen“. Naturligtvis vet lian, att straffet hufvudsakligen
består i frihetens förlust och han känner mycket snart både
kläder och föda såsom en strafform, men ehuru han oftast
blifvit förklarad medborgerligt förtroende förlustig, tror
och hoppas han, att han ej därmed äfven förlorat alla
medborgerliga rättigheter. Det skulle ej hafva skadat, om hans
dom hade åtföljts af någon förklaring öfver straffets art
eller om i cellen funnes ett anslag med. upplysning därom,
ty känslan af att hafva förvandlats till ett nummer, som
ej ens får räkna sin arbetsförtjänst såsom ersättning för
kost och husrum, verkar nedstämmande och förödmjukande.
På den bildningsgrad, som flertalet fångar befinna sig, veta
de ej, att straffets ordnande är en angelägenhet, som
öfver-lämnats åt en särskild myndighet med ganska stor makt
att däri göra godtyckliga bestämmelser. Denna myndighet
är utan tvifvel mycket välmenande men också mycket naiv.
Då den sålunda i sin sträfvan att göra alla lika, plötsligen
utfärdar en bestämmelse, att fångarna under gårdgången
skola vara försedda med en mask för ansiktet, tror den sig
förekomma ett igenkännande bofvar emellan efter
strafftidens slut och sålunda minska återfallen i brott;* men
fången känner denna åtgärd såsom en ytterligare förnedring
och undrar med hvad rätt den pålägges honom. Liknande
verkar den obligatoriska rakningen, hvilken skulle vara
mycket behaglig, om fången finge utföra den själf, men
nu, såsom en akt i en oändlig serie, där skäggsvampen fritt
kan fortplantas, blir mycket pinsam. Här kan invändas,
att det vore mycket riskabelt att anförtro rakknifvar åt
fångarna, men skulle ej undantag häri, liksom i den än
mer önskade förmånen att få använda gaffel, utan men för
likheten inför lagen kunna beviljas sådana fångar, som
enligt fängelse bevakningens vittnesbörd hvarken äro farliga
för sig själfva eller andra? Allt detta kan förefalla som
en bagatell, men det direkta ingreppet på fångens kropp,
det enda, man ej kunnat taga ifrån honom, kännes af
många såsom en förödmjukelse.
På samma sätt verka äfven de årliga inspektionerna,
då höga vederbörande infinna sig i fängelset och fråga
fångarna, om de hafva något att beklaga sig öfver.
Fån
* Att någon kan invagga sig i en dylik illusion, är verkligen
ofattligt och vittnar om mycket liten människokännedom. De missdådare, som
vilja träffa hvarandra eller nya adepter i yrket, lära nog finna hvarandra
trots alla fängelsets masker, och återfallen i hrott torde väl mest bero på
publiken utanför fängelset, som, oberoende af all förklädnad, ej ritt känna
igen de straffade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
